Band:
Johannes Stole - Vocals/Keyboards
Daniel Palmqvist - Guitar Keyboards
Discography:
Debut
Guests:
Daniel Flores - Drums
Info
Produced by Daniel Flores
Released 2011-08-26
Reviewed 2011-08-08
Musikaliskt är det precis som jag kunde gissa redan innan jag spelat detta album, melodiös hårdrock med refränger av det Medryckande slaget. De satsar på glasklar produktion och en sångare som håller till i det högre registret med klar och ren sång röst (jag har börjat sälla mig till den nya generationen av sär skrivande ungdomar), var det någon som sade AOR? Om någon gjorde det så grattis eftersom det är just vad det handlar om, supermelodiöst med en ljudbild som polerats till perfektion och den klassiska ljusa rösten att kröna det hela med. State of the Art pågår i 48 minuter om du vill spela igenom hela utan avbrott och har elva spår som pågår under dessa 48 minuter.
Albumet inleds med lite panflöjt och lite sådär spännande läten innan vi erbjuds en riktigt medryckande rocker som går under namnet Can’t Keep Running som är en fartfylld klassisk AOR-dänga med medryckande refräng och ett fint flöde hela låten igenom. Helt klart en start som lovar väldigt gott men kanske lite mer än resten av albumet kanske kan hålla. Givetvis är detta inte det enda bra spåret, alla elva på albumet håller en fantastiskt fin nivå men det är förstås inte samma sak. Samtidigt får jag den känslan eftersom Can’t Keep Running är en helt suverän AOR-dänga och den enda jag ser på resten av albumet som kommer upp i riktigt samma nivå är Gina och hennes smutsiga hemlighet. Samtidigt känns det rätt märkligt att klaga på nivån med tanke på att spåren är alla som jag redan varit inne på riktigt bra men det är ett av problemen när man börjar med det bästa spåret. Det bästa spåret bör vara ganska nära början mot mitten av albumet för att ge det bästa utslaget i mitt tycke men det är egentligen mest petitesser i brist på andra brister.
Om man ska klaga på Xorigin är det främst för att de inte direkt känns som det mest unika bandet därute, vid första anblick känns de faktiskt ganska mycket som vilket annat välproducerat AOR-band som helst men det har faktiskt en lite egen känsla i sin ljudbild men samtidigt är det nog bandets största tillkortakommande. Sångaren är helt oklanderlig och med en röst som är som klippt och skuren för denna typ av musik och gitarrmelodierna är högklassiga precis allt annat musikaliskt.
State of the Art borde vara ett inslag i alla musikälskares skivsamlingar eftersom det är ett album utan egentliga svagheter och med elva riktigt fina AOR-låtar av klassiskt snitt, dessutom vem kan motstå ett skivomslag med ett rymdskepp på? Och vem kan motstå ett band som börjar med bokstaven X? Jag rekommenderar detta album varmt till alla som har vett nog att uppskatta musik.
HHHHHHH
