Band:
Davy Vain – vocals, guitars
Jamie Scott – guitars
Ashley Mitchell - bass
Tommy Rickard - drums
Danny West – guitars
Discography:
No Respect (1989)
All Those Strangers (1991)
Move on It (1993)
Fade (1995)
In from Out of Nowhere (2000)
On the Line (2005)
Guests:
Louie Senor – drums
Fraser Lunney - bass
Info
Released 2011-10-28
Reviewed 2011-10-22
Links:
davyvain.com
myspace
music buy mail
'Enough Rope' är absolut kvalitativ musik. Det jag hör påminner mig om en Onthophagus taurus (dyngbagge), ni vet de där vackra skalbaggarna med härliga färger i sitt svarta skal som samlar ihop bajs till små bollar - skitigt som satan med ändå snyggt. Musiken är någon form av heavy-thrash metal kombination. Rockigt, ryckigt och enkelt med lite undertoner av glam utan att det skenar iväg till något pudelaktigt. Inte direkt tungt men hårt. Argt, utan att vara aggressivt. Som en fladdermus som blir väckt i sömnen - den fladdrar omkring och låter men går inte direkt till anfall.
Jag kan inte direkt tillskriva mig själv till Vains fanclub och förutom någon udda låt har jag aldrig riktigt hört bandet före denna skiva dök ner hos mig. Men när bandet verkligen får till det känner jag verkligen att har de gjort fler låtar som dessa har jag nog missat något. Stray Kitten är skivans höjdpunkt och låtar som Enough Rope och The Distance Of Love är också körsbär bland plommonen. Sköna rockern Triple X är också värd att nämna i sammanhanget. Det finns en anledning till varför band som Vain inte lyckats slå igenom bättre och det som oftast är problemet när band inte lyckas hålla sig i toppen är att det saknas bredd. Och det saknas urval. Det finns några riktigt bra låtar men de utgör inte ens hälften av materialet, resten är kanske någorlunda eller hyfsade.
På 'Enough Rope' har Davy och hans vapenbröder lagt ner mer själ, hjärta och svett än vad de måste ha gjort tidigare. Anledningen till att jag säger så är för att de haft det längsta mellanrummet mellan två skivor från förra till denna än vad det varit någon gång tidigare. Men det är också en samling av elva låtar där mer än hälften är bra eller bättre! Som jag nämnde tidigare är det oerhört enkel musik men det bandet lyckats göra med små medel är inget annat än en riktigt inspirerande samling låtar som vänder upp och ned på ett och samma mynt med sådan kreativitet att det känns som tio mynt. Receptet upprepas låt efter låt men med små skillnader så att det inte blir tjatigt. Och det är ett baktieriemättat mynt som bär på alla möjliga former av baciller och sjukdomar men det skiner blankt som om det kommit direkt ur myntpressen. Jag sitter här och funderar på hur fan de lyckats ro hem denna charad och allt jag känner är bara att även med små medel kan man åstadkomma storverk. Inte för att detta är en av årets bästa skivor eller en av tidernas största album, men det är kvalitativ heavy metal i sin enklaste form som ändå trotsar alla odds och låter förbannat bra!
Samtidigt så hade vi det här med bredd, utbud och sortiment. Fyra låtar har jag nämnt. Två till utöver detta är också hyfsat starka. Och där har vi på något sätt nått maximalt av vad som är riktigt kul med den här skivan. När allt kommer omkring, när allt är övervägt och vägt mot varandra så tycker jag den här skivan är bra. Men inte mer än så. Men visst har de lyckats polera bajs tillräckligt mycket för glänsa i alla fall lite med denna skiva!
HHHHHHH
