Band:
Lars Borup - Drums
Gabriel Tuxen - Guitars
Christian B. Strøjer - Guitars
Asger W. Nielsen - Keyboards
Nicolaj Marker - Bass
Erik "EZ" Blomkvist - vocals
Mik Holm - Composer
Diskography:
Glow of Dawn (a.k.a. The False Album, released under the name 7thorns) (2007)
Guests:
Mikkel Henderson - keyboards
Olaf Lenk - guitar solo
Info:
Peter Brander - Recordings and mixing
Tommy Hansen - Mastering
Released 2010-11-23
Reviewed 2011-01-17
Links:
seventhorns.com
myspace
massacre
nightmare
Det är ett band som lyckats knyta till sig gästuppträdanden av musiker från Evil Masquerade och At Vance, vilket kanske torde indikera att de är intressanta. Dessutom är ju inte power metal längre en fullpackad genre med hundra skivreleaser i veckan utan nu kommer enstaka skivor vilket gör att alla skivor trots allt känns lite mer intressanta och unika och inte bara som ännu en i en stor pöl med skivor. Den mindre kvantiteten av skivor som släpps nu kan inte sägas missgynna detta band heller.
Musikaliskt är det rätt klassisk power metal med pampig melodiös rätt snabb metall med dubbeltramp och körade catchy refränger som har potential att fastna i lyssnarens medvetande direkt. Sången är högpitchad vilket är brukligt för genren så ingen kan direkt beskylla bandet för att avvika från den väg som är rätt inslagen för band inom genren. En sådan sak behöver definitivt inte vara dålig med tanke på hur mycket bra och spännande musik som finns inom genren, att det sedan finns lika mycket av den andra varan behöver vi inte ta upp nu.
Jag tycker dock att Seven Thorns hamnar någonstans mitt emellan i allting, de är bra och allt det där, låtarna har schyssta melodier och bra sång och så vidare. Det finns dock ingenting som verkligen utmärker sig och gör detta band till ett av dem man kommer ihåg, ett av de där man håller av senare när en skiva ska dras på eller liknande.
Där finns några rätt schyssta låtar som Liberty där Olaf Lenk från At Vance gästspelar i gitarrsolot, det är också det inledande spåret som ger en positivt känsla från inledningen. Freedom Call, spår fyra är ett annat rätt schysst spår. Problemet med avsaknaden av ett riktigt hitspår kvarstår dock skivan igenom och det är kanske tur att den inte varar längre än 44 minuter eftersom det nog skulle bli lite påfrestande mot slutet.
På det hela taget är intrycket för denna skiva ett hyfsat positivt sådant men inte ett superpositivt och inte odelat positivt heller, det finns några sådär odefiniterbara saker som stör mig lite med skivan och det känns som jag aldrig helt värmer upp till den och dessa innehåll. Till och från lovar allt gott och sedan tappar den igen och så vidare vilket i slutändan leder till att det blir en så kallad ”forgetful” skiva som bara kommer att läggas till handlingarna.
Jag upplever att här finns potential, visst du kan sjunga med och allt det där men hitlåtarna, de riktiga hitlåtarna saknas. Du blir definitivt inte stungen av bandets sju törnen för livet, den saken är säker.
HHHHHHH
