Tracks
1. L'empreinte de Lucifer
2. Orage de cuir
3. Sentence
4. L'emmurée Vivante
5. Société Fantôme
6. Dans l'ombre et l'oubli
7. Pris au piège
8. Comme un loup
9. Elixir morten (bonus demo)
10. Berceau du mal (bonus demo)

Band:
Florent B-Manquat - guitars/vocals
Hellex B - drums
Guillaume Pasut - guitars
David Berbel - bass

Discography:
Debut

Guests:

Info

Released 2011-08-25
Reviewed 2011-10-20

Links:
myspace
emanes metal records

Sanctuaire, L’empreinte de Lucifer, visst är det ett flott namn. Snyggt namn kan man ju säga men är det egentligen det om man väljer att översätta det? Fristad med Lucifers märke, inte så häftigt eller hur? Men det är väl fördelen med det franska språket vilket bandet nyttjar till lyrik istället för att som de flesta band använda det brittiska språket. L’empreinte de Lucifer är Sanctuaires debutalbum som släpps på det franska bolaget Emanes Metal Records, det är det första albumet jag har fått äran att titta på från det bolaget men jag kan lova att det kommer mer sådana eftersom detta är ett i en lunta album vi fick från dem. French Heavy Metal är stilen som den beskrivs i promoinformationen från bolaget, det är ju en ganska rolig benämning men samtidigt egentligen ganska dum med tanke på att bandet är franskt och spelar heavy metal ungefär som att säga att Gamma Ray är tysk heavy metal med tanke på att de är tyska, ”stating the obvious” kan man nog säga. Kanske tycker de dock att eftersom de sjunger på franska så blir det fransk heavy metal, språket kanske avgör såsom att Finntroll blir svensk heavy metal.

Ganska typiskt metalomslag med en dödskalle och ett glas vin, eller är det blod, kanske rödbetsjuice eller rött bläck. Musikaliskt är det också ganska typiskt stilmässigt med klassiska riff och låtuppbyggnader, ingenting som överraskar i den delen direkt. Det som är atypiskt med detta album är det språk det sjungs på, det franska språket är vad det handlar om. Det känns lite sådär halvmörkt även om låttitlarna kanske inte helt vittnar om något sådant, produktionen i sin tur känns ganska billig och lågteknologisk. Ljudbilden gör att det känns ganska billigt, lite som att det var inspelat i en smutsig källarlokal i norra Belgien. Albumet är av vinylskivelängd vilket innebär en aning över trettio minuter där två av de tio spåren är bonusspår från bandets demo, två spår som låter aningen billigare än de övriga spåren på albumet. Ganska standardiserad heavy metal med ganska billig produktion på det franska språket kan sägas vara en sammanfattning av hur Sanctuaire låter på sitt debutalbum.

Låtarna på albumet är ganska bra tycker jag, dock förstörs de en aning av en produktion jag inte helt kommer överens med och jag är glad att albumet inte är längre än just över halvtimmen. På grund av det så blir den totala inställningen till albumet positiv, de åtta låtarna som inte är bonusspår fungerar väldigt bra och har också en bättre produktion än de två bonusspåren som jag faktiskt kan vara utan eftersom de knappast kan benämnas som helt lyckade eftersom produktionen där blir än sämre än på albumet som helhet. Jag vet att det finns många som verkar gilla musik och produktion av den här typen men jag gör det inte. Dock är låtarna så pass bra att jag ändå gillar det här albumet ganska mycket.

Så ett album med bra låtar men som nedslås av en mindre lyckad produktion, det blir dock i slutändan ändå ett ganska kul album att lyssna på. Det är kanske lite väl standardiserad heavy metal men vad spelar det för roll när resultatet är bra? För alla er som gillar när det inte är så modernt och när det blir lite skitigt i hörnen, för er är detta julafton i förtid.

HHHHHHH

Label: Emanes Metal Records
Tre liknande band: ADX/Killers/High Power
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm