Band:
Ali Ashra - Vocals
Ahmed Shahyd - Guitars
Ahmed Ikram - Guitars
Ismail Waheed - Drums
Ali Azzam - Bass
Diskography:
2008 - Undying Heart
2007 - Apocalypse
2006 - The Sacred Legacy [Shahyd Legacy solo album]
Info
Released 2011-04-04
Reviewed 2011-08-10
Links:
myspace
youtube
rock'n'growl
En melodiös from av thrash/death metal är vad första anblicken ger när jag startar albumet, sången är en form av kraxande snarare än traditionell dödsmetall, lite grann låter det som en kråka med halsfluss som sjunger. En annan sak som slår en ganska snart är hur bandet spelar ungefär varannan låt instrumental där fokus läggs på melodier snarare än tunga extremmetalliska skapelser, det skapar en stor stilistiskt variation på albumet där vi får stifta bekantskap med många musikaliska sidor hos bandet. Sången är till stor del den kraxande varianten men i åttonde spåret som är samma som titelspåret får vi lite kvinnostämma att höra på istället. Ljudbild och produktion är adekvat och låter melodier komma fram samtidigt som tyngden i de hårda spåren får komma fram, dock känns trummorna lite märkliga till och från med en irriterande virvel i flera av spåren och även baskaggen kommer fram på ett sätt som inte är så smickrande egentligen, det gäller dock bara vissa partier och inte hela albumet.
Jag tycket att det hela börjar intressant med melodier som skapar intresse i inledande spåret Beast of Darkness, det är så att jag får känslan av att det kommer att vara ett intressant power metal album men så börjar sången och först låter det lite grann som Illdisposeds sångare innan det blir en kråka med halsfluss. Ibland har kråkan drabbats av någon form av lungödem också och ”sången” låter ännu värre. Sången är detta albums absolut största problem, det låter för jävligt helt enkelt, det finns inget annat sätt att säga det på. Det finns absolut ingenting som känns positivt med sången på detta album, bortsett från den i sista spåret dock men det är inte samma som det brukar vara. Det är synd eftersom melodierna ofta är starka men så nedslås det av en sjuk kråka som inte har någon aning om hur sång faktiskt bör låta.
Sången är dock inte det enda problemet, jag får ett extremt splittrat intryck när bandet plötsligt skapar instrumentala stycken som faktiskt är riktigt bra. Det bryter inte bara av från den extrema metallen det är något helt annat, som ett annat album skulle jag vilja säga och i flera av dessa spår finns riktigt snygga melodier som man bara måste uppskatta. Men allt är inte frid och fröjd i alla fall för i vissa parter så faller allt samman på grund av ett trummande som låter bedrövligt, troligen är det beroende på hur det är mixat snarare än något annat. Jag kan bli lätt irriterad på detta trummande som inte följer någon som helst logik heller, i delar av andra spåret Black Velvet Part 1 spelas i ett parti där en melodiös och snygg gitarr ackompanjeras av en trummis som bara slår med en trumstock på samma ställe i ett jämt tempo, det låter för jävligt.
Samtidigt är de instrumentala spåren i mångt om mycket riktigt bra och det är verkligen de som gör att man fortsätter lyssna, de skapar en riktigt positiv känsla för albumet, en känsla som dock raseras så fort de blandar in sången. Jag kan säga att jag ger detta album ett ytterst svagt godkänt och ber dem göra något åt sången, fixa trumkompet så att det inte låter så patetiskt i vissa delar och snälla se till att skivan blir någotsånär sammanhängande. Undying Heart är en totalt osammanhängande extrem möter instrumental melodiös metal och resultatet blir några fina instrumentala spår, metalspår som saboteras av en urusel sångare och till råga på allt låter trummorna i vissa partier så illa att jag hellre spelar temat till Lost om och om igen i en timme.
HHHHHHH
