Nami
Fragile Alignments

Tracks
01. Awakening from Lethargy
02. The Inner Man (Materia)
03. The Growing (Earth)
04. Oppression and Understanding
05. Loop of Truth (The Link)
06. Cosmical Beginning (Air)
07. Conscience of the Void (Water)
08. The Inner Man (Materia)
09. The Pattern


Band:
Roger Andreu - Vocals
Bernat Argemi - Guitars
Filipe Baldaia - Guitars
Ricard Tolosa - Bass
Sergi Verdeguer - Drums


Discography:
Debut


Guests:


Info
Mixed and mastered by Jens Bogren

Released 2011-09-01
Reviewed 2011-10-04

Links:
namiofficial.com
myspace
youtube



Jag tror inte att Andorra är den mest vanliga platsen för hårdrock att härstamma från, men det är vad detta band kallat Nami gör. Namnet Nami kan för övrigt betyda väldigt mycket, bland annat kan förkortningen NAMI härledas till National Alliance on Mental Illness som förstås handlar om folk med mentalsjukdom, det är en intresseorganisation för sådana. Det kan vara en Japansk eller Iransk sångare eller en karaktär i en mangaserie som är en orangehårig smal kvinna som är medlem i en grupp som kallar sig stråhattspiraterna vilket känns som ett roligt namn. Jag har ingen aning om vilken av alla dessa bandet tagit inspiration av, kanske en saudisk fotbollspelare som heter Mohammad Nami, kanske ingen av dem alls. Det kanske faktiskt bara är ett lustigt namn de kom på. Omaslget på deras debut Fragile Alignments är i alla fall sådär lagom psykadeliskt så att det väcker ett visst intresse hos mig.

Det sägs att de ska tilltala fans av Opeth, Cynic, A Perfect Circle och så vidare, och för er som känner Opeth av äldre kan faktiskt ganska väl då föreställa er ungefär hur Nami låter. Det är musik som spänner över ett stort spann med väldigt melodiösa progressiva delar, lite klarsjungna delar med en vemodskänsla och riktigt brutala inslag, allt paketerat i ett album om nio spår och 58 minuter. Ljudbilden är väldigt varierad men det är en modern sådan med ett rent och snyggt ljud och ett som inte stör det musikaliska på något sätt. Vi kan hitta inslag av den klassiska progressiva rocken likväl som Opeths mörkaste stunder i det spann av musik som Nami sätter upp på sitt debutalbum som mixats av välkände Jens Brogren som säger sig blivit alldeles överväldigat av den styrka och mognad detta unga band visar upp. Jag kan väl säga att det kräver viss mognad för att hålla ihop ett album av detta slag, något som inte många band förutom Opeth lyckats med.

Det inledande spåret på detta album är något alldeles extraordinärt, så snyggt, så musikaliskt, så melodiöst och vackert på samma gång, en så finstämd inledning som framförs så skickligt kan få vem som helst att få en positiv känsla till bandet. Om jag ser bara till individuella spår är det spåret, det inledande det absolut bästa på albumet men resten av spåren är mer långa och utgör mer av en del av en helhet än ett individuellt spår är min känsla. Bandet byter snyggt mellan sinnesstämningarna och övergångar och tempoförändringar sker oftast i sömlösa övergångar. Det låter väldigt ofta som att vi har att göra med ett riktigt erfaret band som jobbat med detta under lång tid, och detta är en debut, det tycker jag känns imponerande även om jag inte vet vad bandets medlemmar sysslat med tidigare.

Det är ett album som håller ens musikaliska slutledningsförmåga sysselsatt hela tiden, och det är kanske det som är bandets lilla svaghet. Jag tycker att de lämnar lite för få andningshål då det mesta staplas på varandra i en aldrig sinande ström. Givetvis finns det lugnare partier men de är inte riktigt andningshål de heller, men det är deras lilla svaghet säger jag för jag tycker inte det är ett så stort problem egentligen även om det får albumet att kännas en aning draget åt det längre hållet. Förutom den lilla anmärkningen har jag ingenting negativt att säga om Nami, de skapar samma atmosfär som jag annars mest förknippar med just Opeth och de gör det på ett riktigt bra sätt. Det känns som att det finns mycket framtida potential i dessa herrar från Andorra, och om de fortsätter på detta sätt är jag säker på att de kommer att pricka in något riktigt speciellt vad det lider. Nu lyckas de skapa en riktigt bra debut och ett riktigt bra album, jag är imponerad av hur väl de skapar stämningar på Fragile Alignment.

Om ni blev besvikna på att Opeth valde bort vrålandet på sitt senaste album, då har jag medicinen för er, Namis Fragile Alignment har vrålen och de påminner väldigt mycket om nämnda band. Jag kommer nog titta till detta album då och då trots att jag nu skrivit min recension. En imponerande debut får bli min slutkläm.

HHHHHHH

Label: Kaiowas Records/Season of Mist/Klonosphere
Tre liknande band: Opeth/A Perfect Circle/Cynic
Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english