Band:
Marco - vocals
Kalti - bass, vocals
Tommy - guitar
Matze - guitar
Steffi - keyboard
OD - drums
Diskography:
Servants of Satan (2001)
Legend of Humanity's Fall (2004)
Theatre of Morbid Visions (2009)
Info
Mixed and mastered by Alexander Krull
Guests:
Liv Kristine (vocals)
Released 2011-04-15
Reviewed 2011-04-19
Links:
mortis.n1-style.de/mortis/
myspace
label/dist
massacre
Det hela börjar med ett intro som känns totalt fel när jag sedan presenteras för resten av skivan, det är som att de presenterar en form av musik i detta intro och sedan bjuder på något helt annat när de väl sätter igång det musikaliskt. Första spåret Unholy Four har en fin nick i riktning mot de snabba gitarrslingor som ofta präglar svart metall, det är i övrigt ett rätt hyfsat spår faktiskt. Även efterföljande spår tre känns rätt hyfsat, Avenger of the Oppressed heter det spåret, keyboardmattorna i det spåret känns riktigt fina att gå barfota på även om det ligger en del glasskärvor och sådant på dem så att du har ändå blodiga fötter trots den fina mattan och detta beror främst på vrålsången som jag inte alls kan med genom det mesta av denna skiva. Det saknas artikulation och sluddras en hel del från båda sångare, med sång som närmar sig den mer traditionella vrålsången kanske i kombination med thrashvrål skulle detta vara så väldigt mycket bättre.
Nu är det inte så att dessa legionärer skär sig själva med rostiga bajonetter och sedan faller huvudstupa i lera, nej hjälmarna är rena och bajonetterna är väl polerade även om bandet skär sig själva lite grann, något i still med sådana som skär sig själva i dagens samhälle.
För att visa sin gotiska sida har bandet också skapat en cover av Paradis Losts Pity the Sadness vilken är en av de bästa spåren på skivan men det är för det inte en speciellt bra cover om jag ska vara ärlig, visserligen är det en annorlunda version av originalet men originalet är bara så mycket bättre att den känns onödig på något vis och den tillför väl egentligen inte något nytt och spännande.
Jag finner mig själv inconditus när jag ska försöka komma fram till en enhetlig bild och en klar bedömning av denna skiva. Det finns spår som jag tycker är rätt bra men samtidigt finns det spår som är quisquiliarum quare Legio Mortis i slutändan känns som hyfsade med dragning mot det lite sämre. Spåret Life Denied är lite av en räddning för dem dock med gästsång av Liv Kristine men det är väl det klart bästa också.
När det gäller denna mänskliga kreation som influerats av djävulen känns det som att legionen inte riktigt kan bära upp vad de sätter an rent musikaliskt eftersom sången inte alls klarar av att bära det hela och i vissa fall faller det platt och i andra fall håller stämningen upp kvalitén. Bandet lyckas att sätta upp en mörk stämning med de subtila keyboardmattorna och arrangemangen, de misslyckas kapitalt med sången och spår som From Throat to Cunt gör ju knappast att någon blir mer positivt inställd till banded, bortsett kanske från den finniga tonåringen som tycker att dödsmetall är det coolaste som finns och hatar allt annat. Men ärligt talat, det finns en del som talar för bandet men också en del som talar emot och i det stora hela tar de väl mer eller mindre ut varandra med kanske en viss dragning åt övervikt för det mindre bra. Dessa legionärer borde faktiskt allvarligt fundera på att göra något åt sånginsatsen, den är förskräckligt dålig eller quisquiliarum som de skulle sagt på sitt eget språk.
Legio Mortis planto inconcinnus pervideo.
HHHHHHH
