Band:
Lead & Background Vocals: Bobby Kimball & Jimi Jamison
Guitars & Lead Guitar: Alex Beyrodt
Bass Guitar: Mat Sinner
Keyboards: Jimmy Kresic
Drums & Percussion: Martin Schmidt
Discography:
Debut
Guests:
Info
Produced by Mat Sinner
Released 2011-10-14
Reviewed 2011-10-22
Gissa vilken genre det handlar om, jag antar att du gissade rätt. Musikaliskt låter det exakt som du kan förvänta dig, de medryckande refrängerna, keyboardsen, den polerade produktionen och den supermelodiösa ljudbilden. Det är AOR enligt AOR For Dummies, ni vet den där boken jag tog upp en gång tidigare. Om jag säger att det inte förekommer en enda överraskning på detta album så överdriver jag inte, ljudbilden är fantastiskt fin, sångarna håller fast vid sin högtonade sång och låter som de lät i sina tidigare band och låtarna är precis enligt formatet för AOR. 50 minuter på tolv spår är vad vi får när vi lyssnar på detta album i sin helhet.
Gissa vad, detta album är ett av de där alla fantastiska AOR album som vi bara måste höra, ett album vi inte får missa säger en recensent, helt fantastiskt säger en annan och så vidare, säkert finns också en där de snackar om ett av årets bästa. Jag såg en sansad recension dock som inte instämde i hyllningskören, det var en positiv recension som sade att det var ett bra album, varken mer eller mindre. Gissa vem jag håller med, just det, den sansade. Det går inte att säga att detta inte är bra, det skulle vara att ljuga, men att säga att det är fantastiskt när det är så stereotypt som ett album kan vara känns också som att ljuga eller åtminstone överdriva. Det känns som att se The Usual Suspects när man känner till vad som ska ske, slöseri med tid, jag vet vad som händer och att det känns okej när jag tittar, precis som med Kimball Jamison, det är kul att lyssna på men det är mer förutsägbart än förra veckans lottorad.
Låtarna är alla av samma karaktär så det är svårt att plocka ut någon hit som verkligen griper tag i mig, det är omöjligt faktiskt eftersom någon sådan finns inte. Jag tycker det är genomgående bra hela vägen igenom men jag slås hela tiden om att jag redan hört allt det här massor av gånger tidigare bara på album som släppts i år. Inget ont om att göra musik i samma genre men det känns som att man bör anstränga sig lite för att inte låta som allt annat. Det är bra men det skulle lika gärna kunna vara Work of Art eller något av alla dessa andra intetsägande album som kommit i år. Jag hade faktiskt kunnat skriva denna recension utan att ens hört skivan, så förutsägbar är den, om man läser infon om bandet och ser på vad som är involverat och tittar på omslaget och låttitlarna då kan man nynna alla låtar på skivan, och det utan att ens ha hört dem.
Bra låtar, ingen fantasi. Bra musik, som gjorts förr massor av gånger. Kompetenta sångare, som lät bättre i Toto och Survivor. Det är ungefär så man kan sammanfatta detta album och inte som en jakt på eufori, det kanske är det för de inblandade men för mig som lyssnare är det bara ännu en bra AOR-skiva att lägga till handlingarna. Tänk om jag insett det innan jag börjat lyssna på den, vad tid jag hade sparat till andra recensioner. Men det är trots allt en bra skiva, men varken mer eller mindre.
HHHHHHH
