In Legend
Ballads 'n' Bullets

Tracks
1. Heaven Inside
2. Pandemonium
3. Elekbö
4. At Her Side
5. Vortex
6. Life Is Up To You
7. The Healer (inkl. Remedy)
8. Yue
9. Soul Apart
10. Stardust feat. Inga (Van Canto)
11. A Hanging Matter
12. Prestinate
13. Heya
14. Universe


Band:
Bastian Emig – piano, vocals
Daniel Wicke – bass
Dennis Otto - drums


Discography:
Debut


Guests:


Info
Produced by Bastian Emig and Stefan Schmidt
Recorded at Exajoule Studios
Drums recorded at Twilight Hall Studios by Charlie Bauerfeind
Mixed and mastered by Bastian Emig and Jürgen Lusky at HOFA

Released 2011-05-23
Reviewed 2011-06-16


Links:
inlegend.de
myspace
youtube
spv

Det finns hundra tusen olika sätt att spela musik på och ett av dem klart mest vanliga sätten är att börja med piano och bygga vidare utifrån detta. När det kommer till rock- och i synnerhet hårdrocksmusik är denna metod betydligt mer ovanlig. Virgin Steele gör det, Keane gör det och en del andra band gör det. Men det är absolut ingen överdrivet vanlig utgångspunkt inom hårdrocken. Personligen finner jag det dock högst välkommet att band använder klaviaturen mer. Det är något specifikt med att klinka på pianot och bygga melodier utifrån detta och några av världens bästa skivor har satt pianot i fokus i flera låtar. Ta Evenescences My Immortal som exempel. Vad hade den varit utan pianot? Hur hade Don't Stop Believin' med Journey låtit utan hammondintrot? Därför tycker jag det känns jätte roligt när In Legend slår på stort och gör pianoorienterad rockmusik.

Problemfritt kan jag dock inte påstå att In Legend levererar sin debutskiva till oss. Även om det vid en första anblick låter väldigt bra inser man snart att det finns brister i det material som erbjuds. Bastian Emig är t.ex. inte världens bästa sångare, han låter mer skitnödig och irriterad större delen av skivan än som någon som kan få änglar att gråta och göra tjejer våta och killar att vilja sjunga med. Melodierna på skivan är enkla och innehåller ingenting mer än det du hör första gången du lyssnar på låtarna. Det finns inget djupare i dem som gör att skivan håller lite längre. Det är det negativa med skivan som slår dig hårdast. Det positiva hittar vi låtar som Pandemonium och At Her Side - när de enkla melodierna och Bastians röst kommer ut i sitt bästa utförande. Dessa tre killar är knappast tidernas bästa musiker och den här skivan är troligtvis inte heller den vad den här planeten saknat under sina fem miljoner års existens, men i sina bästa stunder kan det här bandet helt klart klyva sten, tända eld på vatten och filéa fisk bara genom att plinka på det där pianot.

Så enkelt är det dock inte att vi kan släppa all kritik där och bara börja hylla bandet hejdlöst sådär. Hur var det då när de inte var i sina bästa stunder? Det är där In Legend, precis som alla andra, förlorar sina poäng och för mig framstår det tydligt att det för en gångs skulle inte är skivlängden som är problemet utan snarare låtmängden. Vad ska vi med 14 låtar till egentligen? Säg en enda debutskiva som haft 14 låtar på sig som låtit bra! Säg en enda skiva med 14 låtar som varit bra? Och som inte är en best-of eller liveansamling av bandets största hits? Nej, precis. Det finns inte särskilt många av dem, om ens någon. Att släppa 14 fantastiska låtar i streck skrivna för en skiva är nästintill omöjligt, speciellt för ett debuterande band och någon borde satt ned foten på bromsen och sagt att det räcker någonstans. Visst kan 14 låtar låta som samma sak som 12 eller 10 men det är det inte. Det är ytterligare några låtar som inte ska låta identiska, som ska vara bra och som ska passa in på skivan. Det är inte så bara att få ihop det. Och In Legend? Nej, dem lyckas inte få ihop 14 bra låtar på sin 'Ballads 'n' Bullets'.

Ungefär fem av dessa låtar är riktigt bra, fem är hyfsade och resten är sisådär - inte min kopp av kaffe riktigt. Det smakar bakad potatis lång väg. Skivan är inte direkt ojämn, men materialet håller en ojämn kvalité. Det som är bäst är väl värt dina öron, vilket enligt mig är de tidigare nämnda låtarna Pandemonium och At Her Side, samt Heya, Universe och den aningen slarvigt spelade men fortfarande väldigt vackra Yue. Däremot bör du hålla dig undan från Vortex, Soul Apart, A Hanging Matter och Prestinate. In Legend gör egentligen väldigt trevliga låtar raka vägen igenom, problemet är egentligen att de inte är tillräckligt duktiga på att få fram det bästa av låtarna. De hamrar på pianot som om det vore en politiker och låter slarvfel vara med på skivan, likt en underbetald fabriksarbetare på ett plastföretag låter felgjutningar vara. Faktum är att trots att skivan är väldigt vacker låter den som ett halvdött byte en katt tagit med sig in. Det är lite "vi-gör-det-här-för-att-det-ska-låta-episkt-genom-att-vi-lägger-in-sådant-som-brukar-bli-episkt-i-det-utan-att-riktigt-veta-hur-vi-gör-episk-musik"över det. Och innan ni säger något, ni helhjärtade fans, jag fattar visst konceptet med "ballads and bullets". Det ska vara fint men lite kantstött. Det är väl bara det att det är det PLUS att det är lite bristande kunskap och erfarenhet i det.

Missförstå mig på rätt sätt nu. Det är inte så att jag tycker 'Ballads 'n' Bullets' är dålig. Jag har hört säkert 2,41 miljoner debutalbum som låter sämre än detta. Jag rekommenderar verkligen skivan för det är pianoledd rockmusik som faktiskt låter riktigt bra. Vad jag däremot vill understryka är att skivan inte är färdig. Bandet är inte färdiga. De kan bli bättre. De kan bli legendariska. De kan, det hörs att de kan, men de har inte velat sitta och finputsa på detta längre än vad de gjort denna gång och inte förrän dem gör det kommer detta bli så bra som det har potential att bli. Och inte heller förrän de gör detta kommer In Legend att bli riktigt bra.

'Ballads 'n' Bullets' är en skiva som har några riktiga kanonkulor att bjuda på, även om större delen av skivan mest bara är bra men inget speciellt.

HHHHHHH

Label: Playground/SPV
Tre liknande band: Keane/Apocalyptica/Katatonia
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Caj Källmalm
read in english