Band:
Jackie Robinson – Vocals
Bat Kinane – Guitars and Backing Vocals
Pete Fisher – Guitars
Graham McClatchie – Bass
Des McEvoy – Drums
Discography:
2006 Glyder
2008 Playground for Life
2010 Yesterday, Today & Tomorrow
2011 Black Pearl - A Collection of Rough Diamonds
Guests:
Info
Recorded in Bluebird Studios, 2011
Produced by Declan Lonergan and Glyder
Mixed by Peter Brander
artwork by Mark Wilkinson
Released 2011-10-10
Reviewed 2011-11-01
Links:
glydermusic.com
myspace
youtube
spv
Glyder spelar i alla fall melodiös rock, trallvänlig och enkel sådan. Det är inte mycket i form av utspel eller konstigheter vi får utan rak och melodiös rock med medryckande refränger och simplistiskt byggda låtar. Produktionen håller god klass och ljudbilden är riktigt bra, sångaren har en ganska klassisk rockröst så du lär knappast bli överraskad när han börjar sjunga i första låten. Backroads… är ett album med tio spår och 39 minuter musik, ett album som alltså gärna håller sig inom tidsramarna för en vinylskiva och de är dessutom stilmässigt väldigt rätt för att passa på en vinylskiva med tanke på att de har mycket klassisk åttiotals lastbilsrock i sin musik.
Backroads är en ganska bra skiva som passar bra att lyssna på bakom ratten, det är inte direkt någon krävande musik att ta in och den blir en aning tröttsam att bara lyssna till. Som bakgrundsmusik är det riktigt bra eftersom det är bra nog att faktiskt lyssna till en stund men det gör ingenting om du långa stunder fokuserar på annat än musiken. Glyder bjuder helt enkelt på enkel musik som du lätt tar till dig och gärna har på i bakgrunden. Några spår som Fade to Dust och Even If I Don’t Where I’m Gonna Go kan dock sägas vara lite mer än det mesta på albumet och faktiskt ett rätt bra spår som fångar mitt intresse längre än resten av albumet. Annars är det lite grann in genom ett öra och ut genom det andra, inte mycket som stannar kvar även om lyssningsupplevelsen är ganska bra så kommer inte mycket minnesvärt utav den vilket i och för sig är ganska typiskt för genren.
Jag kan inte säga att detta album överhuvudtaget gjort något större intryck på mig, det är lättsmält och det är lätt glömt, musiken i sig är bra men ingenting överdrivet fantastiskt och jag finner mig ganska likgiltig till det hela. Det märks att Glyder har en bra känsla för melodi och lättsmälta rocklåtar men på Backroads to Byzantium känns det som att de är lite väl lättsmälta, lite grann så att de bara sväljs utan att ens tuggas först vilket gör albumet till ett ganska intetsägande sådant även om det har två spår som ändå är relativt vassa.
Men på det hela taget är Backroads… ett album som fungerar bäst bakom ratten där du egentligen främst vill ha lättsmält musik för att underlätta körupplevelsen. Så för dig som kör mycket bil kan detta album vara rätt kul, eller om du har ett behov av lättsmält bakgrundsrock i annat syfte kan det också vara rätt album, annars är det ganska intetsägande Glyders fjärde album.
HHHHHHH
