Band:
Mike Andersson (Vocals)
Stefan Elmgren (Guitars)
CJ Grimmark (Guitars)
Tommy Larsson (Bass)
Anders Johansson (Drums)
Discography:
Debut
Guests:
Info
Mixed by CJ Grimmark at Area 52 Studios
Art by Austin Pickrell & Rainer Kalwitz
Masterered by Peter In de Betou / Tailor Maid Productions
Released 2011-06-23
Reviewed 2011-09-22
Links:
fullforce.se
myspace
spv
Bäst? Tja, säg det. Sämst? Ingen aning… Vad känns nytt, spännande och kreativt då? Inget speciellt. Uttjatat som bara den? Skulle väl vara termen power metal då. Så vad är skivan för något? Ett hårdrocksalbum som spelas fort, kraftfullt och låter ungefär som en hårdrockplatta brukar göra. Den har ett omslag som antyder att albumet ska relatera till rymden men albumet låter inte sådär överdrivet ”rymdiskt” även om det finns vissa "rymdiska" inslag i ljudbilden. Istället känns det mer som en ganska ”blyg” skiva som inte direkt påkallar på uppmärksamhet någonstans. Allt låter helt okej hela vägen – verkligen allt, från låtarna till varenda enskilt instrument – och ingenting sticker ut någonstans som endera särskilt bra eller särskilt dåligt. Det är helt enkelt jämnstark på en ganska medelhög nivå.
Fast det jag just sa är inte helt sant, för det finns ett par låtar som faktiskt är snäppet bättre än de andra. Jag tänker då i första hand på låtarna None Of Your Concern, Open Your Eyes och Heart And Soul som sticker ut lite kvalitetsmässigt. Överlag tycker jag dock inte att det finns några spår som sticker ut och verkligen sticker ut. Som verkligen låter annorlunda eller på annat sätt märks på en gång i högen. Låtarna jag nämnde nu kändes i alla fall under de första fem-sex genomlyssningarna inte alls som extra märkvärdiga på något sätt för mig. De kändes precis som resten - bra men viktigast av allt inte dåliga. Och jag tycker fortfarande inte att de tre nämnda är någonting jätte märkvärdigt, men nog finns det en till växel i Fullforce i alla fall. Det kan vara bra att veta till nästa album, som det borde bli om det nu ska vara ett seriöst band.
Att lyssna på 'One' är nästan som att färdas tio år tillbaka i tiden och lyssna på någon sorts medelvärde av alla power metalband som då släppte skivor på löpande band. Det finns dubbla baskaggar, högtonade skrik, snabba gitarrer, atmosfäriska keyboards och lite småprogressiva inslag på en i allmänhet annars ganska enkel ljudbild. Tyngd och kraft. Atmosfär. Rytm och melodier. Låtarna är alla ganska olika varandra med inslag av olika karaktär, men som jag sa tidigare så känns det så blygt - så oexploaterat att man knappt ens tänker på att ena låten känns som Indien, nästa som USA och en tredje som Ryssland… typ. Var ni inte med för tio år sedan har ni möjlighet att återuppleva allt som definierade det som var populärt mellan 1997 och 2004 i Fullforce. En best-of, helt enkelt. Eller?
Jag vet faktiskt inte.
Jag blir inte superimponerad, men visst är det en bra debut Fullforce bjuder på. Inte riktigt värdig att klättra upp på de högsta betygen, men en klar, stark fyra som bådar gott för framtiden, vilken vi blivit lovade att få.
HHHHHHH
