Recension Dominanz - As I Shine 2011

De har samma namn som albumet som definierar det sämsta som är möjligt att skapa inom musik för mig, jag vet inte om jag ska ta det som ett positivt eller negativt tecken men onekligen är det ett namn som skapar nyfikenhet för min del. Albumet jag talar om heter just Dominanz och skapades för några år sedan av vårt favoritband här på Hallowed, Endstille, bandet Dominanz däremot härstammar från vårt grannland i väst som i folkmun kallas Norge. Bandets medlemmar har sina rötter i den norska motsvarigheten till dansband, svartmetall och deras musik beskrivs av de som marknadsför dem som rotat i svartmetallen med lite industriella inslag likväl som av gotisk metall. De är en trio för den som inte förstår vad texten till vänster betyder, en trio som beskrivs som ett uppskattat liveband och bland säljpunkterna som listas i promoinformationen får vi veta att de har möjlighet att få stöd för turnerande av norska staten, jag antar att det är en form av kulturstöd och att det knappast lär räcka till speciellt mycket. Kanske får vi dock möjlighet att se hur bra liveband de är även här i Sverige trots att säljpunkterna inte listar det men ni kanske kan åka till någon av de platser de listar: London, Kroatien, Benelux eller Norge, intressant att de räknar London som land tycker jag, annars är de väldigt inkonsekventa i uppräkningen.

Musikaliskt skulle jag vilja säga att det är så kallad industrial goth metal för att slänga sig med lite utländska termer för musikstilar, i grund känns det väldigt gotiskt men det finns mycket industriella stämningar i det hela och även hämtas en del från de mörkare områden som kan spåras till svartmetallen. Dominanz har en ganska omfattande ljudbild i många lager kan man väl säga. Produktionen accentuerar en mörk tematik och ljudet är välpolerat men i linje med det tema bandet målar upp i sin grafiska profil. Tio spår, trettioåtta och en halv minut är vad As I Shine har att erbjuda.

Jag antog att detta album skulle få lite blandade recensioner men det verkar som det generellt blivit positivt mottaget och jag tror att mitt betyg och omdöme kan vara bland de mest kritiska till bandets musik. Därmed inte sagt att jag ogillar bandet, tvärtom tycker jag att deras musikaliska eskapader är spännande och intressanta och där finns massor med bandreferenser att dra för den som önskar men jag brukar inte och kommer inte heller göra det. Jag gillar mörkare gotisk musik för det mesta och tycker att Dominanz är på rätt spår och eftersom promoinformationen talar om 40-50% redan skrivet inför nästa album bör det väl finnas potential för något större och mer intressant på bandets andra album.

Vad som främst gör att jag ställer mig lite kritisk är att det inte finns något spår som griper tag i mig, jag gillar ljudbilden och det musikaliska är intressant men där finns ingenting som håller fast mitt intresse. Jag tyckte det kändes väldigt spännande inledningsvis men allteftersom jag lyssnat till detta album har min positiva initiala bild urgröpts och kvar blir en känsla av att de gör allt rätt men samtidigt misslyckas de med att verkställa det fullt ut. Ambivalens är ett annat ord som beskriver min känsla för Dominanz, jag var inställd på en femma första gången och de närmast efterföljande gångerna jag lyssnat på bandet men nu när bandet fått runt tio snurrar i musikspelaren är känslan snarare att det inte är ett band jag känner en vilja att spela och att det är schysst musik men ingenting jag bär med mig, ingenting som griper tag i mig vilket känns som ett krav för ett högre betyg.

As I Shine är ett album med en ironisk titel både när det gäller albumets tematiska innehåll och vad de skulle kunna säga om sin insats baserat på Halloweds omdöme. Helt enkelt en bra skiva som inte riktigt glänser trots den snyggt polerade ljudbilden.

HHHHHHH

Dominanz As I Shine

Dominanz
As I Shine