Descending
New Death Celebrity

Grekiska Descending nedstiger så sakteliga mot jordelivet för att sedan bli en ny dödskändis, det låter onekligen som ett spännande scenario. Kanske inte. Kvalitativ dödsmetall säger skivbolaget i alla fall att grekerna som delar gitarristen Constantine med Mystic Prophecy, kanske inte ett liknande band då det nämnda Mystic Prophecy men lite kuriosa kan det få bli. Det första jag lade märke till med detta album annars var omslaget som jag måste beskriva som allt annat än lockande varför jag inte var direkt snabb att anta utmaningen att spela mig igenom det albumet eftersom många album med sådant omslag brukar vara rent usla. Jag låter dock inte sådant avskräcka mig så jag tog mig förstås an grekernas andra album precis som jag tar till mig de andra albumen jag ska recensera, det vill säga att lyssna på dem många gånger för att så väl som möjligt lära känna albumet. Då blir ju självklart din fråga vad jag kom fram till i mitt lyssnande. Bara lugn, jag ska berätta.

Tungt, halvsvängingt och lite blandade atmosfäriska element samsas om utrymmet i den döds-/ thrashmetall som bandet spelar på detta album. Sången är vrålande och ibland inte vrålande då det är helt vanlig sång, klassiskt smattrande trummor och ganska klassiska extremmetallriff står ganska ofta att känna igen när man lyssnar på denna skapelse. Jag skulle väl inte direkt säga att Descending återuppfinner dödsmetallen eller så men deras musik känns ändå lite sådär lagom genomtänkt, där finns många ingredienser vi stött på tidigare men de är sammanfogade på ett sätt som inte är överdrivet vanligt, det blandar den så kallade groovemetallen med lite klassisk thrash/dödsmetall och med en portion av det industriella vilket skapar en ljudbild som bäst beskrivs som tungt melodiös extrem metall eller något i den stilen. Vi får tio spår på detta album och om vi vill höra hela i ett svep behöver vi avvara 45 minuter, modern thrash metal säger skivbolaget och modernt kan vi väl säga ja till men så värst mycket thrash metall tycker jag inte att det här, kanske modern dödsmetall eller hardcore.

Betygen i recensioner för detta album verkar ha hamnat på så lågt som två av tio och så högt som nio av tio vilket förstås försvårar arbetet att klart säga var detta album hör hemma på skalan. Dock är det min åsikt i detta fall och jag kan inte direkt säga att jag påverkas särskilt mycket av vad andra säger. Det är i alla fall inte så dåligt som två men samtidigt är det inte fantastiskt bra heller så någonstans i mitten sade min intuition redan när jag började lyssna på albumet. Det är ett okej album, låtarna fungerar bra och ingen sticker direkt ut, vare sig som fantastisk eller motsatsen. Okej, sista spåret är väl en aning vassare än de andra men inte vass nog, uppenbarligen.

En hyfsad extremmetallskiva, inte överdrivet bra men det är rätt okej att lyssna på, det är inte direkt så att man tar med sig några större musikaliska praliner när man lämnar detta album men det är ändå ett album som går mycket väl att lyssna på för vuxen såväl som barn. De träffar rätta med det mesta, nu är det bara några riktiga hitspår som ska till för att de skall lyckas ännu bättre. Kort sagt blir det slutgiltiga svaret att det är ett godkänt album, egentligen varken mer eller mindre.