Band:
Göran Edman - Lead Vocals
John Payne - Lead Vocals
David Mark Pearce - Guitars
C S Brown - Bass
Lisa LaRue - Keyboards, Bkg Vocals
Mikael Wikman - Drums
Discography:
Debut
Guests:
Oliver Wakeman - Guest Keyboards
Info
Production by David Mark Pearce
Released 2011-06-26
Reviewed 2011-06-27
Links:
davidmarkpearce.com
myspace
aorheaven
Musikaliskt är det melodiös rockmusik eller vad som ibland kallas AOR med den typiskt rena produktionen, de konversativa gitarrer som ofta märks i den genren och med klarsjungande sångare. Någonstans läste jag att det fanns progressiva undertoner, jag tror det var i en recension men jag kan nog inte riktigt skriva under på det för om jag påstår att detta album har det då måste jag säga det om massor av band och det har jag ingen lust att göra, väldigt melodiös och välpolerad rockmusik är vad det handlar om.
Vad som också kan tänkas märkas är att bandet har två sångare som delar ganska broderligt på sånginsatsen, vilket betyder att de har ungefär lika mycket sånguppgifter båda sångare. Jag säger att det kan tänkas märkas för jag hade faktiskt ingen aning om att det var två sångare och tänkte inte ens tanken på det när jag lyssnade på detta album för att recensera detsamma, det är ett faktum jag noterat nu när jag grävt information om albumet. Det är ett album som tar nästan femtio minuter att spela igenom och det har tio spår.
Allt inleds med ett intro för att sedan leda in i det första riktiga spåret som heter Alone I Cry som är ett av de bättre spåren på albumet och det är en bra start som lovar gott inför resten. Jag kan dock rapportera att efter detta tuffar det mestadels bara på mot det oundvikliga slutet, inte mycket lämnas av på vägen, inte mycket för mig att ta med mig på min resa genom livet. Dock kan jag säga att Alone I Cry är ett spår som jag minns väl och som sätter sig i ens medvetande som ett gott spår och detsamma gäller det instrumentala spåret Every Time it Rains som också är riktigt bra. I övrigt är det mest bara bra, ingenting mer än så.
Jag tycker David Mark Pearce och hans band gör en mycket god insats i och med de konstiga änglarna och skapar något som går väldigt bra att lyssna på. Det finns dock ett mindre problem när det gäller detta album och det är att det känns lite för återhållet, lite för mycket på säkerhet. Jag kan inte argumentera bort att det är ett gediget arbete som visar på mycket skicklighet, problemet är bara att AOR-genren är översvämmad med sådana band som har så fantastisk musik och allt men kan inte leverera den när de måste. David Mark Pearce levererar, ett gediget arbete och en solid musikalisk skapelse. Problemet är bara att många kan och gör sådant redan nu i sitt sovrum och garage, med den kompetens och kunskap Pearce och även hans band besitter borde de kunnat göra någonting mer än vad som blev utfallet.
De konstiga änglarna är ett bra men inte tillräckligt unikt album, det finns egentligen inga direkta fel på det. Om du gillar musik ur genren tror jag att du kommer att uppskatta denna skiva också. Det enda problem jag har är att det inte griper tag i mig, det känns lite grann som att de varit mer rädda att misslyckas än något annat. Ett bra album kort och gott.
HHHHHHH
