Recension Crescendolls - The Real Deal 2011

Svenska trion Crescendolls med samma namn som en låt av Daft Punk och så vidare släpper en EP på vinyl vad jag kan förstå, det var lite tunt med information på internätet och jag har tappat på pappret med information om denna EP men det verkar på informationen jag kunnat hitta som att den släpps på vinyl och kanske alla dessa nedladdningskanaler som finns nuförtiden förstås, men med en A och B sida är det i alla fall en nick tillbaka till tiden då vår musik var på stora svarta (ibland bildbeprydda) skivor som vi lade på en tallrik och sänkte ned en nål för att kunna lyssna (något jag dock ibland fortfarande gör för den där speciella känslan av att verkligen lyssna på musik). Tyvärr var dock promon på CD men vad ska man göra.

Vi har fem spår fördelade som två nya spår på A-sidan och sedan tre spår som återvinns från bandets debut på B-sidan. Kanske inte den största mängden med nytt material där inte men för oss som inte tidigare hört bandet fungerar det i alla fall och jag måste säga att albumet gick åtminstone mig helt obemärkt förbi. Totalt handlar det om ungefär 20 minuter av rockmusik som tar oss tillbaka till en tid runt sjuttiotalet med ganska sjuttiotalsautentiskt gitarrsound och sång, dock med ett mer polerat och rent ljud som är ett resultat av dagens produktionstekniker, så vi kan lite grann säga att bandet har en fot i det förgångna och en fot i nutid. Lite grann åt Led Zeppelinhållet kan vi säga att de låter om vi ska jämföra, lite The Who kan nog också sägas finnas där för den som gillar att läsa en massa bandnamn och se jämförelser.

Crescendolls spelar medryckande lättillgänglig rockmusik som jag tycker fungerar väldigt bra, den är lätt att ta till sig och sätter sig snabbt i medvetandet. De bjuder på energi och ett bra röj samtidigt som det känns lite grann som en hyllning till gamla storheter vars musik än idag lever kvar både deras egen och alla dessa band som skapar musik lik deras. Alla spår är bra med inledande spåret och avslutande Catcher in the Rye som de två höjdpunkterna.

Vad man inte kan beskylla bandet för är att vara unika eller banbrytande, deras musik förnimmer mycket om annan musik i genren både ny och gammal och det föreligger en väldigt stor risk att de försvinner bland dessa band. De är bra men detsamma kan sägas om ett flertal andra band och det faktum att de bara presenterar två nya spår på denna EP kan också sägas vara en negativ del i en tid då fysiska skivor säljer dåligt och varför ska jag köpa denna EP då det finns en fullängdsskiva med 60% av vad du får på EPn? Det är något som är svårt att motivera även om EPn håller en väldigt hög klass.

Vad jag kan se som talar till denna EPs fördel i jämförelse med bandets fullängdsalbum är för mig det mer kompakta formatet, det håller från start till mål. Jag kan få känslan att musik som denna gärna kan gå mot att bli lite långdragen i slutändan och om en LP är mer än tio minuter längre än denna EP är jag ganska säker på att jag skulle gnälla på hur lång den var.

Jag skulle vilja säga att denna EP är full av energi, medryckande och spännande med bra låtar. Saken är bara den att samma sak kan sägas av rätt många band i samma genre och tyvärr bidrar bandet inte direkt med något nytt, bara något schysst jag kan säga att jag hört av många band tidigare. Det förringar dock inte kvalitén som Crescendolls bjuder på, så om du gillar retrorock kommer du att gilla The Real Deal.

HHHHHHH

Crescendolls The Real Deal

Crescendolls
The Real Deal