Recension Craft - Void 2011

Craft är ett namn som lovar ganska mycket med tanke på att det ofta i den brittiska vokabulären syftar på kunskap inom ett område som sätts framför ordet Craft. Deras nya album som kallas Void har inte direkt ett omslag som lovar gott, det är dåligt i svart med en nukleär explosion där en person står och kanske jublar med händerna i luften; det är inte ett omslag som lovar ett album jag bör uppskatta. Med låttitlar som I Want to Commit Murder och Succumb to Sin dalar förstås intresset än mer. Men enligt ett internet kunde jag notera att många väntat på detta album och det hyllades i dagbladet och nådde tydligt en sjundeplats på svenska albumlistan vilket torde betyda att det är ett hippt och kommersiellt gångbart band, men jag har samtidigt sett recensenter se på det som inte alltför bra så frågan är om svensk dagspress eller metalpress har rätt. Eller om ingen av dem har rätt, jag har tagit tid på mig att recensera detta album eftersom dess fula omslag har fått mig att ständigt strunta i det liksom det dåliga bandnamnet och albumtiteln. Nu har jag dock givit albumet ett antal snurrar i min spelare så nu är jag redo att rita ned vad jag tycker.

Först ska jag dock säga att det handlar om svartmetall i sin mer primitiva form, ni vet den där när man repeterar samma riff om och om igen och sjunger som att man svalt en pingisboll som sitter någonstans halvvägs i halsen och stör stämbandens sångfunktion. Det behöver inte nödvändigtvis vara uselt med vrålande sång, det finns några exempel på att det inte är det så vi säger inget om den saken ännu. Blastbeats, vrål, repetetiva riff och inte mycket till melodier är vad bandet bjuder oss på. Produktionen är, inget vidare, det låter som att de stått i en björngrop spetsade på vassa pinnar och spelat samtidigt som mikrofonerna de använt för inspelningen olyckligtvis svalts av en björn som nu möglar och är på väg att stinka ned området i gropen, typisk black metal med andra ord. Craft har ett drag som gör att de inte är helt alldagliga i genren, man kan faktiskt om man önskar uttyda de flesta ord i deras sång. Jag skulle dock efter vissa liknelser mest vilja sammanfatta detta album som typisk primitiv black metal, varken mer eller mindre.

Jag vill begå mord sjunger bandet i en av sina spår, jag tycker ärligt talat att det är något helt idiotiskt att säga i lyrik eller i vilket tillfälle som helst. Det betyder egentligen: vi är patetiska och borde arkebuseras. Långsamt black metal grymtande som bandet håller på med ibland låter alltid som skit, det är bättre om det går lite snabbare och om det finns lite tillstymmelse till melodier men dessa är få och långt emellan när det gäller Craft och deras metalliska hantverk ligger ganska långt ifrån vad jag skulle kalla bra. Jag såg någon bild som visade att det var ett band som använde smink för att verka häftigare också och det gör bara saken ännu mer töntig. Craft känns som de flesta andra svartmetallband: förvuxna småglin som mobbades under skolåldern och nu försöker verka häftiga genom att måla sig i ansiktet och klä sig i ustyrslar som de tycker är häftiga och spela illalåtande musik med patetisk lyrik om våld och mord och annat våldsamt. Allvarligt talat skulle jag bli mer rädd att möta Kakan i en mörk gränd än detta band som förmodligen ändå inte skulle våga sig ut i samma gränd.

Visst generaliserar jag i stycket ovan men jag tycker att det mesta av attityden kring svartmetallen är barnslig och patetisk, speciellt om den kommer från vuxna personer som är över trettio år gamla. Jag säger inte att Craft är på det sättet men deras musik framstår på det sättet och jag är säker på att fans av svartmetall älskar musik som denna, själv gör jag allt jag kan för att slippa höra musik som låter som Void. Det är på alla sätt ett riktigt dåligt album och med tanke på att de inte ens hyllas i metalpress kan jag med gott samvete ge dem en tvåa och säga att till och med Takida är bättre.

HHHHHHH

Craft Void

Craft
Void