The Birthday Massacre
Pins and Needles

Spår
1. In the Dark
2. Always
3. Pale
4. Control
5. Shallow Grave
6. Sideways
7. Midnight
8. Pins and Needles
9. Two Hearts
10. Sleepwalking
11. Secret


Band:
Chibi - Vocals
Rainbow - Guitar, Synth/Percussion Programming, Vocals
Michael Falcore - Guitar, Synth/Percussion Programming
O.E. - live Bass, Vocals
Rhim - live Drums
Owen - live Keyboards


Diskografi:
Nothing and Nowhere (2002)
Violet (2005)
Walking with Strangers (2007)


Guests:


Info
Rainbow and M. Falcore - Producing and Recording
Dave "Rave" Ogilvie and Rainbow - Mixing
Dave "Rave" Ogilvie - Mix Engineer
Brock McFarlane - Assistant Mix Engineer
Noah Mintz - Mastering
Kevin James Maher - Programming and Editing
Mixed At: Mushroom Studios (Vancouver, Canada) & Dire Studios (Toronto, Canada)
Mastered At: Lacquer Channel

Släppt 2010-09-17
Recenserad 2010-09-07


Länkar:
thebirthdaymassacre.com/
myspace
youtube
dependent

Jag måste till att börja med varna alla våra läsare att denna recension kommer att vara en skamlös hyllning till ett fantastiskt band. Fantastiskt band enligt min åsikt i alla fall. En sak som slår en snabbt när man ser detta band är deras färg, de lila omslagen och även Violet som en tidigare skivtitel, något som faktiskt slår mig när jag lyssnar på bandet är att även deras musik bär en färg av lila. Om detta beror på Chibis sång eller på bandets flitiga användande av atmosfäriska keyboards är svårt att säga, men jag får hela tiden känslan av lila.

”All thesse broken pieces left unglued” är denna skivas första textrad från inledande spåret In the Dark som nu också finns som video (kunde inte bädda in den på denna sida men följ länken för att se), det är dock en textrad som inte passar helt bra in när det gäller att beskriva denna skiva eftersom den inte känns som den består av olimmade trasiga bitar, det är en mer sammanhängande skiva än så. Det består av 41 minuter av stark musik med keyboardmattor och atmosfär liknande inget annat band därute.

Gotiska, atmosfäriska, elektroniska och lila har man tidigare kunnat säga om The Birthday Massacre, numer kan vi också addera tunga till den listan. Den främsta hörbara skillnaden mellan Pins and Needles och tidigare släpp är att denna skiva är klart tyngre, vi kan onekligen dock konstatera att bandet har gått i denna riktning under hela sin karriär, Walking With Strangers är tyngre än Violet och nu är Pins and Needles ännu tyngre och detta är något som slår den inbitne massakaren första gången Pins and Needles börjar snurra i skivspelaren.

Redan första gången slås jag av hur starkt materialet på denna skiva är, med starka atmosfäriska spår och framförallt Chibis starka och karismatiska röst som jag menar ger en ytterligare dimension till massakerns musik. Jag hade faktiskt svårt att tro att de skulle kunna skapa ett spår som kunde mäta sig med Video Kid från Violet som är ett av de bästa spår jag vet men frågan är om inte Shallow Grave är av samma kaliber, lite tidigt att spekulera i den saken ännu men det är mitt favoritspår på skivan med den underbara atmosfär det besitter och sången, lyriken och vad du än kan komma på. Titelspåret, inledande In The Dark, Always, Pale, Sideways, Secret, Control, Midnight, Two Hearts och Sleepwalking är andra spår som sticker ut… nej vänta lite nu, det var ju alla spår, alla spår på denna skiva är riktigt grymma och även om jag till en början hade svårt att vänja mig vid tyngden har jag nu lite svårt att vänja mig vid Violets sound när jag byter dessa skivor emellan, kanske bör jag spela Walking With Strangers emellan för att minska kontrasterna.

Onekligen har det varit skönt att kunna konstatera att Pins and Needles mer än lever upp till de högt ställda förväntningar jag haft ända sedan jag fick nys om att skivan var på gång, sådär i april eller maj eller när det nu var, det har varit en lång väntan och många skivor fram till dess att den äntligen damp ned i brevlådan här mitt ute i obygden och när den så väl tog plats i skivspelaren var den allt jag kunde hoppas på och lite till kanske.

Jag trodde faktiskt Indica skulle hålla tronen med sin gladpoppiga rockmusik men det här är något helt annat, faktum är att alla andra skivor som släppts under året spelar i en helt annan dimension, Pins and Needles är något mer är dessa skivor, något större och The Birthday Massacre är det största som hänt musikvärlden sedan Arjen Anthony Lucassen fick idén att skapa något som kallas Ayreon.

Slutligen kan jag så konstatera att The Birthday Massacre fortfarande är lila även om färgen bleknat lite från Violet så finns den fortfarande där i musiken och definitivt på omslaget, så om du gillar lila musik med massor av atmosfär är detta helt rätt skiva. Pins And Needles är helt enkelt någonting utöver det vanliga och det är en skiva som bör tilltala alla som gillar musik oavsett musikalisk färg.

Årets överlägset bästa skiva, och det trots att jag redan givit en skiva i år full poäng, så bra är den.

HHHHHHH

Bolag - Metropolis/dependent/Sound Pollution
Tre liknande band - Silvery/Nightwish/Alphaville
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm
rage1.html