Recension Nachtgeschrei

Tyskarna i Nachtgeshrei är flitiga och är tillbaka med sitt tredje album på lika många år. Det är ett album som går under namnet Ardeo som är latin för ”jag brinner”, det är första gången tyskarna släpper en skiva med en titel på ett annat språk än tyska, sången på skivan är dock fortfarande tysk precis som tidigare. En annan sak som är precis som tidigare är bandet som består av samma medlemmar nu som på föregångaren Am Rande Der Welt som vi recenserat här på hallowed.se.

Jag gillade Am Rande Der Welt och gav den ett högt betyg så naturligtvis hade jag ändå vissa förhoppningar på Ardeo, en skiva med ett gult omslag som vittnar om släktskapet med sin föregångare, jag kan dock bara tala för Am Rande Der Welt när det gäller föregångarna eftersom den är det enda album av bandet jag hört. Därför har Ardeo en del att leva upp till och överträffa.

Musikaliskt är det mer eller mindre detsamma som på Am Rande Der Welt med folkmetall i medeltidsatmosfär eller något i den stilen. Bandet har sju medlemmar och trakterar en del instrument som inte är helt vanliga i metalgenren. Det är ett väldigt melodiöst album som känns fokuserat på låtar mer än stämning och musikalisk identitet därmed inte sagt att bandet inte har någon musikalisk identitet eller att det inte finns någon stämning, det finns både och men det känns ändå som att bandet lägger mest energi på att skapa låtar. En sak som skiljer sig från föregående album är att många av spåren på denna platta är snabbare. Redan från start förmedlas känslan av att bandet har ett högre tempo och det är den största skillnaden mellan de två senaste skivorna från detta band.

Som jag redan nämnde märks det redan i inledande An Mein Ende att bandet snabbat på sin musik lite grann och denna ökade intensitet märks av skivan igenom. En skiva med elva spår och femtio minuter musik vilket känns ganska lagom i detta fall, kanske att det blir lite långt mot slutet men ingenting som stör mig som lyssnare kan jag säga. Det är nämligen elva bra spår på denna disk och det kan väl aldrig vara någonting negativt.

Spår tre Herzschlag och tio Hinter Deinen Augen är de bästa spåren med liten marginal över de andra på skivan.

Det finns dock ett mindre problem med denna skiva vilket är att den är lite för lik sin föregångare, vilket kan göra att den inte känns riktigt lika angelägen, lite grann som att vi hört det förr. Visst det är inte som Iron Maidens kopierande av sig själva, de har viss utveckling till denna skiva men det känns lite grann som att den är en aning för liten.

Jag skulle kunna kopiera i stort sett vad jag skrev om Am Rande Der Welt eftersom denna skiva uppfyller samma känsla. Jag gillar dock att låtarna går lite snabbare så på det hela taget skulle jag nog ändå rekommendera Ardeo över Am Rande Der Welt eftersom den är lite bättre på alla punkter, inte så mycket bättre att jag väljer ett högre betyg denna gång men den är bättre.

Jag skulle vilja säga att Nachtgeschrei utvecklas långsamt i rätt riktning kanske, en solid och riktigt bra skiva i samma anda som sin föregångare, om jag fick välja skulle den dock vara lite mer annorlunda än sin föregångare.

HHHHHHH

Nechtgeschrei Ardeo

Nechtgeschrei
Ardeo