Recension Doomshine - The Piper at the Gates of Doom 2010

Tyskarna i Doomshine har skapat en till skiva, en till skiva betyder att de gjort en andra skiva. Denna skiva kallas på svenska Piparen vid grinden av dom, det betyder också att de stavat dem på fel sätt, men ärligt talat namnet är rätt dumt. En sak som inte är så dumt är bandets skivomslag som faktiskt ser helt okej ut. Det finns dock andra dumma saker med denna skiva, den är till exempel över en timme lång vilket på i stort sätt vilken skiva som helst är för långt men det är något jag avhandlar senare i denna text, dock inte i detta stycke som slutar här.

Jag skulle så våghalsigt våga påstå att det är rätt lätt att komma fram till vilken typ av musik Doomshine framför. Ni gissade rätt, gladpop i bästa Aquastuk, vad trodde ni? Doom Metal? Ha! Nej, jag bara skojade, det är klart att bandet spelar doomig metall, ni vet den där där tempot är lågt, musiken är tung och gungar fram likt en båt på en relativt stilla ocean, inte helt still men där brisen är knappt märkbar och vågorna är små, så gungar det. I Doomshines fall är också musiken melodiös och ger känslan av att de lagt stor fokus vid det melodiösa, inte heller är det lika domedagande med plakat och sådant som andra band i genren. Det är väl vad som finns att säga om bandets stil musikaliskt, okej, att låtarna är alla av det längre slaget kan också påpekas.

Jag är egentligen ingen större fanatiker av den domedagande metallen som detta band och en del andra band sysslar med, men å andra sidan bra musik är alltid bra musik. Jag uppskattar Doomshines musik, den är välgjord och med sköna melodier och ett skönt sound.

Även om denna skiva är snygg och välgjord med ett bra sound och överlag bra spår har den vissa problem där det främsta är att skivan är en bra bit över en timme lång, drygt 73 minuter för att vara exakt och det är på tok för långt för i stort sett vilken skiva som helst. I Doomshines fall är det för långt eftersom det leder till att intresset för skivan kommer och går lite grann i form av en sinuskurva där intesset är högt i början och runt slutet med en botten runt skivans mittersta delar, kurvan skulle se annorlunda ut om den spelades flera gånger i rad högt intresse i mitten nästa gång och botten i slutet då, sinuskurvan fungerar på det viset. Så med fluktuerande intresse som bas kan jag konstatera att den är för lång för även om musiken är bra är den inte varierande nog för skivlängden.

Runt 40 minuter musik känns fortfarande som det idealiska, det kan inte vara längre än så för att det skall fungera i de flesta genrer. Mitt förslag är att dumpa en del spår så blir saken klart, kanske en fem sex spår av de tio skulle vara det idealiska. Kanske ska man radera några spår ur mediaspelaren så att skivan håller sig runt 40 minuter.

Jag har inga direkta favoritspår på denna skiva, alla är väl lika bra egentligen och favoritspåret beror egentligen på hur man spelar skivan om man håller den kring 40 minuter så det är en bra skiva men inte en fantastisk sådan med tanke på längden. En femma om de hade hållit sig kring 40 minuter.

Tyskarna är bra om än lite långdragna, men det kanske är så med doom metal, låtarna är egentligen runt fyra minuter men eftersom bandet spelar så långsamt blir låtarna dubbelt så långa. Så med långa låtar och för lång skiva spelar Doomshine ned sitt omdöme med ett eller ett par poäng.

HHHHHHH

Doomshine The Piper at the Gates of Doom

Doomshine
The Piper at the Gates of Doom