Band:
J. Byrum - Drums
Neil McAdams - Vocals
F. Funds - Guitar
Elijah Nelson - Bass
E. Wallace - Guitar
Diskografi:
Razor to Oblivion (2008)
Guests:
Info
Släppt 2010-04-09
Recenserad 2010-06-09
Länkar:
myspace
southern lord
Musikaliskt är det dödsmetall med lite melodiösa och lite thrashiga grejer, en genre som känns rätt svår att beskriva egentligen och jag kan på rak arm inte komma fram till några liknande band men jag är säker på att de finns i massor, bara det att jag inte kan komma på det. Det är tungt och sjungs mestadels med halsmördande vrålande av hardcoretyp men där finns även lite mer standardsång av det renare slaget. Egentligen inget nytt under solen där faktiskt, varierat mellan rent och gormande förekommer flitigt och musikaliskt känns inte Black Breath som en frisk fläkt av nyskapande i genren.
Personligen känns inte Black Breath som att de gör någonting för mig. De skramlar på i sin egen stil och gormar och skriker om ämnen som inte intresserar någon vettig människa. Dessutom har jag hört snarlik musik i massor, kan inte direkt komma på några sådana band just nu eftersom jag inte brytt mig om att lägga dem på minnet och inom några dagar kommer jag ha glömt Black Breath också.
Så är det bara tristess frågar du dig och jag svarar att det är så. Denna skiva är genomgående tråkig helt utan låtar eller ens partier som intresserar mig. Visst det är inte helt värdelöst där finns positiva aspekter som att man inte vill spy när man lyssnar och att skivan inte är en timme lång. Ni ser, jag ser alltid till det positiva.
Så för att sammanfatta: detta band har en så dålig andedräkt att när de tar tunga andetag blir allt svart. Inte nog med det, de har dessutom gjort en skiva som inte direkt intresserar någon, det nämns om fina recensioner och att folk gillar detta, vilket förstås inte är sant. Sound Pollution kanske inte räknar mig som folk dock. Nej, Black Breath är inte ens nära.
HHHHHHH