Spår
1. Cloudbreaker
2. Time to Rock
3. Of the son and the Father
4. Black Rain
5. Power and the Glory
6. Bride of Christ
7. New Revelation
8. Slay the Dragon
9. London Caves
10. Evil is Forever
11. Lionheart
12. Quisling
13. Testament of Rock
14. Victory

Band:
Nils Patrik Johansson – vocals
Joachim Nordlund – lead guitar
Joakim Roberg – Organ
Ulf Lagerström – bass
Johan Lindstedt - drums

Discography:
Of the Son and the Father (2003)
Evil Is Forever (2005)
Raiders of the Ark - EP (2005)
Astralism (2006)
New Revelation (2007)
Requiem Of Time (2010)

Info:
produced by Astral Doors
Mixed by Peter Tägtgren, Martin Haglund and Joachim Nordlund
Mastered by Vince Sorg, Peter Indebetou, Martin Haglund and Joachim Nordlund
Also appearing on this album: Mika Itaranta and Martin Haglund

Released 2010-11-19
Recenserad 2010-11-16

Links:
astraldoors.com
myspace
metalville

En skiva som samlar Astral Doors bästa låtar, dvs en best of-skiva. Frågan är ju dock om bandet verkligen behöver en sådan med tanke på att de bara har fem skivor och en EP på nacken, där dessutom en är släppt i år. Personligen tycker jag nog att man bör ha fler skivor på nacken än så innan man gör en best of-skiva med tanke på att det då finns mer material att jobba med. Astral Doors har i alla fall lyckats skrapa ihop fjorton spår varav ett är tidigare outgivet, en översättning av en hyllningssång till hockelaget Leksands IF.

Det som slår en först musikaliskt med Astral Doors är att sångaren har en röst som förnimmer en del av den numer hädangångne Ronnie James Dio även om han har en röst som är betydligt mer irriterande än nämnde Dio. Annars är de väl mer rotade i power metalfåran dvs melodiös relativt snabb metal med ganska mycket stämningskeyboards, mycket baserade i melodier kan vi säga att Astral Doors är musikaliskt.

Jag funderar mycket kring anledningen till denna skiva, för mig blir intrycket mer att det är en habil och schysst skiva, inte en samling av ett bands bästa låtar. För mig finns det ett par riktigt bra spår såsom Quisling och Black Rain men större delen är bara hyfsade spår som inte säger någonting egentligen och i slutändan får vi en skiva med okej material och några toppar men är det verkligen något som känns som det bästa ett band kan skrapa ihop? Jag tycker inte det, okej men inte mer skulle jag vilja säga.

Jag måste ärligt tillstå att jag inte direkt känner till speciellt mycket om Astral Doors, detta är den första skivan jag egentligen lyssnar till men när jag läser förordet till denna skiva som inte är speciellt intressant i sig men när jag läser det kan jag inte känna igen mig alls i vad som sägs, det känns inte som ett toppband eller ens som ett speciellt kvalitativt band, det är en samling spår som håller sämre kvalitet än allt till exempel Gamma Ray släppt och deras Blast From the Past känns klart mer som en Best of ska kännas.

Inte ens skivomslaget är speciellt snyggt, hade det inte stått att det var en best of-skiva hade jag aldrig kunna ana det. Jag vill inte såga, eller sänka Astral Doors på något sätt men dels känns denna best of onödig efter så få skivor och dessutom är den som sagt inte sådär fantastisk.

Denna skiva är definitivt inte något som får mig att vilja utforska bandet vidare utan jag lämnar min bekantskap med Astral Doors vid denna skiva.

HHHHHHH

Bolag - Metalville
Tre liknande band - Freedom Call/Dio/Wuthering Heights
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm