Band:
Jørn Lande - vocals
Russell Allen - vocals
Magnus Karlsson - guitars, bass, keys
Jaime Salazar - drums
Discography:
The Battle (2005)
The Revenge (2007)
Guests:
Info
Rodney Matthews (art)
Magnus Karlsson (prod)
Released 2010-12-03
Reviewed 2010-12-09
Detta är faktiskt den tredje skivan för denna kollaboration, den första som jag lånar mitt öra. Jag är Stor Fan av Allens arbete i Symphony X och Star One och jag gillade också Masterplan ända till Lande försvann och de hittade någon trist power metalnisse. Skivan går under namnet The Showdown och har tolv spår och två varelser som har en uppgörelse på framsidan, jag tror att det är drakar men jag är inte säker på den saken, har inte kollat på något stort omslag.
Musikaliskt är väl power metal det handlar om med mycket melodi och snabba riff och smattrande dubbeltramp. Det känns också rätt fokuserat på sången från dessa två giganter inom genren. Catchiga melodier och distinkta refränger är vad vi bjuds på när vi lyssnar till denna skiva.
Jag skulle vilja säga att dynamiken mellan dessa två sångare fungerar väldigt bra på denna skiva och att produktionen är väldigt bra. Låtarna är lättillgängliga och distinkta med bra fart rakt igenom. Det känns som att alla spår är snabba på denna skivan, vilket förstås mest är en känsla med tanke på att det finns lugnare partier också men på något vis känns det som att det första problem jag upptäcker när jag lyssnar till denna skiva är att den känns lite väl likriktad inte alls som de band jag verkligen gillar med dessa herrar på sång. Det känns lite grann som att hela skivan är en transportsträcka för min del, en mellanlandning i väntan på något annat, jag har ju trots allt en Star One recension på gång snart.
Jag har svårt att plocka ut favoritspår bland de tolv eftersom det inte är mycket som skiljer dem åt men titelspåret har i alla fall en refräng jag minns, precis som Judgement Day. Kanske skulle denna skiva göra sig bäst om man bara lyssnade på ett eller två spår åt gången eftersom den blir lite långdragen om man lyssnar till den i sin helhet.
Det är inte så att spåren är dåliga på något sätt, bara att helheten smälter ihop till en enda lång massa skulle man kunna säga, det är ändå rätt bra just när jag lyssnar till den men att sedan sedan minnas vad det handlar om för att recensera det hela är en annan sak.
Underwhelming är ett bra engelskt ord som beskriver vad jag tycker om detta, med två så pass bra sångare och så gedigen bakgrund som de har känns det som att det skulle ha varit så mycket bättre, de underträffar förväntningarna skulle man kunna säga faktiskt.
Kort sagt, om du vill ha något med Russel Allen som släpps under slutet av 2010 så är Star One ett mycket bättre alternativ.
HHHHHHH