Band:
Ecki Singer [Vocals]
Uli Holzermer [Guitar, B. Vocals]
Chris Alexander [Guitar, B. Vocals]
Daniel Saffer [Bass, Backing Vocals]
Dodo Schmitt [Keys, Backing Vocals]
Simon Michael [Drums, Percussions]
Diskografi:
Legends of Safar (2005)
Info
produced by Simon Michael & Chris Alexander
Släppt 2009-02-20
Recenserad 2009-03-01
Länkar:
silverlane.org
myspace
drakkar
Musikaliskt är bandet inriktade på snabb, melodiös metal med väldigt ren och snygg produktion. Finpolerat med lyrik som jag tror berör fantasirelaterade teman. Om jag ska försöka nämna vad som främst slår mig när det gäller bandets stil är hur melodiösa och framförallt hur snabba de är, bandet spelar snabbt och med uppmärksamt lyssnande kan vi också upptäcka de symfoniska undertoner som speglar bandets musik. Egentligen kan man för de allra mest initierade i genren konstatera att bandet låter väldigt tyskt och det kanske inte kan anses alltför konstigt med tanke på att det är ett tyskt band.
När det gäller kvalitén kan jag säga att Silverlane håller en hög kvalité när det gäller soundet. Produktionen är väldigt snygg och polerad, bandet tillhör inte de tyngsta men det har nog inte med den polerade produktionen att göra, åtminstone inte enbart. Jag tror också att tempot i musiken gör att det inte blir så tungt. Jag har lite reservationer trots att det egentligen inte finns alltför mycket att klaga på. Den främsta reservation jag har är att bandet låter för mycket som allting annat, de har inte mycket som skiljer dem från allt annat i genren och det kanske inte är det bästa om man vill lyckas i en mördande konkurrens. Det är definitivt ingenting som är dåligt i bandets musik, ingenting som är negativt egentligen, det är bara det att jag ser det som svårt för bandet att lyckas riktigt bra och detta är eftersom bandet inte sticker ut från mängden. Dock tror jag att bandet kan lyckas bra om de spinner vidare och tar fasta på sina främsta egenskaper och utvecklar detta.
Intressant är att band som detta fortfarande lyckas få skivkontrakt, inte för att Silverlane är dåliga men de representerar en genre som är otroligt överrepresenterad, det finns nog troligen fler band än fans i genren. Det senare är kanske en överdrift men onekligen är det en djungel av band i den genren, en djungel ur vilken Silverlane inte riktigt tar sig.
Jag ger dock ändå denna skiva ett betyg precis i mitten vilket indikerar att det är en rätt bra skiva. Det är en skiva som inte irriterar och inte stör, det är en skiva som utan problem får tiden att rinna iväg. Problemen är främst att det inte är en skiva som dyker upp som intressant när man skall välja skiva, dessutom är det inte en skiva där du kommer ihåg låtarna eller har ett bestående minne när du avslutat den. Nog för att det inledande spåret faktiskt är rätt bra men det är inte riktigt nog för helheten.
Silverlane beträder den silvriga banan och arbetar sig alltmer framåt men skivan känns som den stannar halvvägs på denna bana och inte riktigt tar sig runt hela varvet till målgång. Bandet startar racet väldigt bra men blir sedan passerade av de stora.
På det hela taget känns denna skiva av Silverlane som en eventuell parentes i något som har potential att bli en intressant karriär, hoppas bara att jag kan har rätt i den frågan.
HHHHHHH