Band:
Brian Stoudt- Guitars, Vocals
Chris Finley- Bass, Guitars, Sampling, and Vocals
Dan Horton- Drums, Sampling, and Vocals
Diskografi:
debut
Länkar:
mnemonicmusic.com
findpandora.com
myspace
tiefdruck
Det var allt jag hade tänkt skriva eftersom det tydligt för fram mitt budskap när det gäller denna skiva. Men det kanske vore lite väl orättvist mot er läsare att bara skriva den saken, istället väljer jag att skriva några rader för att beskriva vad man får vid inköp av denna skiva, vad som skvalar genom högtalarna stilmässigt och inte bara hör begäspansvärt och urtråkigt det kan vara.
Det namedroppas friskt i promoinfon om band som alla använt samma producent som detta band, Shirley Massy-Shivy heter den visst och band som Tool, R.E.M., System of a Down har alla producerats av denna person. Men egentligen är väl inte alla dessa namn på ett papper alltför intressanta, det är ju ändå vad vi har på skivan vi ska bry oss om och detta är helt enkelt nästa punkt på min dagordning.
Förutom gärpansvärda är Mnemonic ingenting annat än ett reguljärt modernt rockband, mer eller mindre utan själ. Det låter mycket som allt annat men med en mörkare ton, aningen deprimerande faktiskt.
Skivans produktion är briljant, inget snack om den saken, inget snack alls. Det finns styrka och kraft samtidigt som ljudet är polerat med precis rätt sandpapper för att hitta den där perfekta balansen. Problemet är dock att det inte spelar någon roll vilket sandpapper du använder när musiken inte är upp till utmaningen, när musiken haltar spelar den ingen roll hur snyggt du förpackar den, det blir tråkigt och ointressant i alla fall.
Mnemonic har problemet att de inte lyckas skapa en snygg fortskridande röd tråd genom albumet, att de tappar bort sig i nystan av blå, grön och grå tråd och det hela slutar i en skiva med i stort sett identiska låtar och en stor gäspning när allt är över. En suck av lättnad att jag får gå vidare till nästa skiva är förstås en annan reaktion när allt är över.
Sanning å säga gör ändå två spår ett visst intryck, inledande Hindsight känns bra och intressant men det är troligen för att den är det första spåret och jag ännu inte hunnit bli uttråkad av likadana spår. Souvernir är ett annat väldigt intressant spår och den här gången är det väl kanske för att det är det enda spår som sticker ut någotsånär från den stora grå massan. Men bortsett från detta kan jag inte säga mycket positivt om denna skiva.
Visst, det är snyggt paketerat och producerat, det låter bra men på det hela taget är det väldigt ointressant. Nej, nu räcker det med den saken, väl producerat och elegant men tråkigt är väl det bestående intrycket.
Gäsp!
HHHHHHH
Den är recensionen skrevs 08-09-23