I Shalt Become - In The Falling Snow 2008

Spår
1. Intro
2. Burning
3. In The Falling Snow
4. These Cold Desires
5. All Alone And Dead
6. Dreamscapes
7. Acid Lights
8. The Lost Man
9. Our Children Die
10. Outro

Band:
S. Holliman - all instruments

Diskografi:
In Withering demo (1995)
A Funeral Celebration demo (1996)
Wanderings (1998)
Requiem (2008)

Länkar:
myspace
no colours

Intressant, första lyssningen var jag säker på att jag skulle såga detta band, men så eftersom jag kommit längre och längre in i skivan började jag upptäcka hur den ändå påverkat mig. En märklig känsla av ödslighet, som ett enormt landskap utan liv. Det känns som om man är på fots genom ett vinterlandskap, begrundandes den totala avsaknaden av mänskligt liv. Snöflingar dalar neråt, det är tyst som i graven och mörkret är ständigt närvarande, påminnandes om dödens oändliga universum. Här finns även ett stigma av sorg och saknad, en smärta bortom ord...

Sången är minimalistisk, men fullgod ändå. Den låter plågad, precis så som jag tror var avsikten. Jag gillar låtarnas uppbyggnad och strukturen på skivan, som jag ser som en helhet. Detta därför känslans intakthet i musiken, och hur varje låt leder en vidare längre och längre ner i denna djupa melankoli.

Om då ändå bara produktion hade varit lite bättre.

Det är totalt sönderdistade gitarrer som tar överhanden i ljudbilden. Man får i en del fall gissa sig till trummorna i bakgrunden. Å andra sidan är det på en av låtarna sådant genomslag att allting hackar sig fram efter baskaggarnas duggande. En del av samplingarna som spelas är skurna så att man hör när ljudet börjar om, vilket låter riktigt fult när högre toner får loopen att gå fortare än lägre.

Det är dessa brister som hindrar mig från att ge högre betyg. Min önskan hade varit att det gjordes en ny version med bättre ljud, för det finns mycket känsla här som inte kommer ut i sin fulla rätt.

För i övrigt finns något unikt här, och det är en raritet inom den black metal som jag känner till.

HHHHHHH