Stranger Vision
Wasteland

Snyggt, ja omslaget alltså. Det är intresseväckande skulle jag påstå. Det pryder andra albumet för bandet Stranger Vision, det första kallades Poetica som jag också tycker hade ett snyggt omslag, på ett annat sätt. Debuten Poetica hade sina positiva inslag men var i slutändan ganska ordinärt. När det gäller Wasteland är det åter Simone Mularoni som står för mixandet och mastrandet. Det är ett konceptuellt album baserat på Thomas Sterns Eliot och de har gjort några musikvideor som illustrerar denna tematik. Men vad kan vi då säga om det musikaliska?

Först trodde jag att de bytt sångare för det låter väldigt mycket Hansi Kürsch i första låten, vilket har sin förklaring i att denne gästar på det spåret. Tom S. Englund, känd från Everygrey gästar också. Musikaliskt är det väl rätt så mycket som senast, ganska klassisk power metal av det mer episka slaget. De kör med större arrangemang, vissa proggigare inslag, körer, orkestrala arrangemang och så vidare; det är en fläskig produktion. Hyfsat men inte överdrivet varierat, det blir ett album som känns lite segt och långdraget i vissa partier. Det hade nog också kunnat vara lite mer klämkäckt, det hade definitivt inte varit negativt. Men det här albumet är ändå mer kreativt än förra, det drar också lite mer åt band som Eldritch, Everygrey, Symphony X än det förra som var lite rakare och mer direkt; för stämningen är denna stil positiv men för helheten har det nästan motsatt effekt.

En närmare timmen lång mastodont som imponerar ibland men som helhet känns som en solid skapelse. Ingenting som sticker ut nämnvärt men det är inte dåligt på något sätt; jag kan lyssna även om jag tröttnar efter några spår. Det tokiga är nog att det skulle vara bättre med Hansi Kürsch som sångare på hela albumet, tokiga för att han är en ganska risig sångare egentligen men hans speciella stämma skulle passa Stranger Vision som handen i handsken och ge dem möjligheter som de inte har nu. Bästa spåret är för övrigt titelspåret där just Hansi står för volkala insatser.

Vad kan man säga? Stranger Vision står för en solid men inte direkt speciell skapelse här. Den största behållningen är omslaget, låtarna kan man både ha och mista, det är ganska trevligt att lyssna även om jag ganska snabbt tröttnar på det. Ni som gillade Poetica kommer nog att gilla även detta album, kanske går det även hem hos fans till de band som nämns i denna recension. Det är dock knappast ett album att skriva in i rullorna bland de mest intressanta som gjorts, det är en snygg och solid skapelse med ett riktigt vasst omslag.

HHHHHHH