Dayglo Abortions
Hate Speech

Dayglo Abortions är ett legendariskt kanadensiskt punkrockband, ett som varit med sedan många decennier tillbaka. Debuten kom faktiskt redan 1981, sedan dess har de varit förgrymmade över diverse politiska ämnen – som punk brukar vara. De har ju ett passande namn för när jag skriver detta har det som kallas demokratins högborg rivit upp domen som garanterar kvinnor i landet abort. Ett beslut som faktiskt känns värre och mer obegripligt än Putins val att angripa Ukraina, ett beslut som bara kan kännas logiskt för en person som inte vill förstå världen och hur saker och ting fungerar. Hur kan man förbjuda en människa att avlägsna en parasit ur sin kropp? Och vad är nästa åtgärd från USAs HD, ska man inte få slå ihjäl mygg som angriper en?

Men det är förstås inte amerikansk politik, som ofta är konstig, som ska omskrivas utan detta kanadensiska punkrockband som bjuder oss på hardcore-punk med aggressivitet och politisk ilska. White People om alla dessa kränkta vita människor, om du följer bandcamp-länken kan du läsa texterna till alla låtar. Än så länge tycks albumet bara släppt i singlar så för albumfantasten är det väl bara att vänta eller köpa dem en och en, eller något i den stilen. Det är knappast skönsång eller så utan mer attityd och känslan av att man vill skrika ut sin ilska och politiska ståndpunkt, en demonstration i musikform kanske.

Enkelt och rivigt, lite underhållande, som punk ofta kan vara. De har dessutom ett par texter som sätter fingret på tillståndet idag, både i positiv och negativ bemärkelse. Hate Speech är ett album som kan vara värt att titta närmare på, det är ett kul album, knappast nyskapande eller fantastiskt men det gör vad det ska göra. Är det inte så med punk att man snarare ska föra fram sitt budskap än göra komplex musik? Och där tycker jag att de lyckas bra, de träffar helt enkelt rätt och det lustiga att om de fortsätter mindre än ett decennium till har de aborterat längre än de amerikanska kvinnorna fick ha rätten att bestämma över sin egen kropp – kanske något att tänka på så här när man lyssnar på punkrock.

HHHHHHH