Bad Baron
Ace of Hearts

Okej, hur allvarligt ska man egentligen se på ett band som kallar sig Bad Baron? Och som dessutom har ett av de mest klichémässiga omslag jag sett? Kan man ta det på allvar? Kanske, kanske inte, men det handlar om en finsk kvartett – självklart är det skandinaviskt när det handlar om modern retrorock. Ett band som tittat på åttiotalet och dess musik, och kanske också många filmer från den eran för detta hade faktiskt lika gärna kunnat vara ett soundtrack till någon pastellfärgad åttiotalsfilm med innehållslös handling – tänk nästan vilken åttiotalsfilm som helst med inriktning på en yngre publik.

Jag kan inte tro att Bad Baron har det minsta intention att göra något eget utan de har lyssnat och tittat och sedan kopierat. Alternativt använt en AI för att skriva det mest generiska man kan tänka sig inom sleaze, AOR, eller vad du nu önskar kalla den form av klämkäcka hårdrock som bandet framför. Det är ingen större överdrift att säga att vi hört det förr, med klämkäcka refränger, mycket syntar och så vidare. Det enda som kanske inte är hundra procent generiskt är att de har en sångare som inte går lika högt i ton som många andra i genren, men knappast en unik sångare. Inte heller en direkt fantastisk sådan.

Hur fan ska man skaka detta ur skallen sedan? Det är meningslös klämkäckhet helt enligt formatet för att sätta sig på skallen hos lyssnaren. Repetitiva refränger, keyboardmattor, allt som skulle passa i Rocky eller Karate Kid, eller någon annan hjältemodig film från förr. Nostalgiskt och sockersött, som att sockra Coca Cola med några extra sockerbitar. Det blir löjligt, sliskigt, medryckande, ja det mesta som denna tramsiga genre egentligen söker åstadkomma. Det är nog faktiskt så jävla dåligt att det blir bra, eller åtminstone underhållande att lyssna på. Samtidigt förutom de där låtarna som fastnar i skallen, är det väl egentligen inget man vill ha på minnet egentligen.

Det är så generiskt det kan bli och ambitionen att skapa något fräscht saknas fullständigt. Så på många sätt är det ett meningslöst album, samtidigt är det så löjligt och klichéfyllt att det är svårt att inte ryckas med lite. Det är ett så dåligt album att det är bra, men snälla Bad Baron släpp ingenting mer nu – detta album är mer än tillräckligt, världen behöver knappast mer åttiotalsnostalgi.

HHHHHHH