Until the Sky Dies
Forgotten Pact

Label: Dead Games Records
Tre liknande band: Melvins/Swans/Bolt Thrower

Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Chose to Die
2. Destructive Voice
3. Hope, Sorrow, Release
4. Never Wanting, Never Lost
5. I the Victor
6. Dear Mother , Not Forgotten
7. Zeppelins are not made for Flying
8. Experimental Vision


Band:
Clint Listing- Vocals , Guitar, Bass
Ryan Michalski- Lead Guitar, Synth, Drums


Discography:
The Year Zero Blueprint (2017)


Guests:


Info:

Released 2020-11-13
Reviewed 2021-01-31

Links:
bandcamp
dead games records


read in english

Det påstås att duon Until the Sky Dies är en äventyrlig sådan, Forgotten Pact är deras andra alster och omslaget har ett ganska schysst färgtema och sådär. Det ser hyfsat intressant ut från det visuella perspektivet, det vill säga omslagsbilden. Det talas som krossande doom, avantgardistisk dödsmetall med inslag av keyboards och post hardcore. Kanske övertygar dem inte alltför mycket då jag inte sett speciellt många recensioner och när jag researchade igår hittade jag enbart ganska negativa omdömen.

I musikaliskt avseende är det doomigt med släpande kraxarsång, ungefär så känns det att lyssna på detta album. Visst finns det elektroniska inslag som nyanserar det lite mer än så, men inte överdrivet mycket dynamik och heller ingen direkt kraft eller svärta som man kan förvänta sig från ett album med ett sådant omslag. Jag tycker inte musiken alls har den färg man kan förvänta sig från omslaget, inte heller är den särskilt varierad och det känns som att den nästan femtio minuter långa speltiden är alldeles för tilltagen.

Ett ganska intetsägande album, ”hopeless” stod det på någon sida och det är väl där någonstans detta ligger. Duon hittar inte på något som får en att haja till som lyssnare, det finns ingen dramatik i musiken och jag har svårt att komma på vad för positiv notering jag ska komma med för jag kan inte direkt höra någon sådan. Musiken är händelselös och sångaren katastrofalt dålig, det imponerar inte alls men kanske är det så att man ska spela det en stund och då dör faktiskt himlen, fåglarna dimper ner döda och solen flyr sin kos och lämnar solsystemet kallt och fattigt, döende – så ser jag på detta album, det är deprimerande och grått, bistert och kallt, urtråkigt.

Svagt! Så kan man nog sammanfatta det, jag vet inte riktigt vem som skulle ha glädje av detta album, eller att bandet skulle gynnas av lite press. Ju längre man distanserar sig från detta desto bättre, kanske ett sätt att komma tillrätta med Covid, ingen skulle ju gå ut eller vilja vistas där denna musik spelas. Så kanske en metod för att minska trängseln i allmänna miljöer, ingen vill frivilligt utsätta sig för Forgotten Pact under någon längre tid. Men visst, det är ju lite äventyrligt att skapa sådan musik.

HHHHHHH