Autumn's Child
Angels's Gate

Angel’s Gate ser ju ut att vara ett intressant ställe om man tittar på omslaget till svenska Autumn’s Childs andra album. Det är andra albumet för Mikael Erlandssons ganska nystartade band som tog vid för honom när Last Autumn’s Dream bestämde sig för att pausa sin verksamhet 2018. Förra året kom debuten för Autumn’s Dream och vi skrev ganska positivt om det albumet även om vi knappast hänfördes av något bländade fantastiskt eller nyskapande. Men så är det väl ganska ofta och jag har skrivit mer positivt om något han gjort den gode Erlandsson, så det andra albumet kan mycket väl vara bättre än det förra, fågeln på omslaget är ju åtminstone mer rovgirig än den på debuten.

Klassisk AOR eller melodiös hårdrock där vi känner igen allt, Erlandsson lånar från klassiskta låtar från förr där man känner igen vissa relativt tydligt – det låter väl egentligen ungefär som man kan förvänta sig. Som vanligt är det fint producerat med polerad och melodiös ljudbild, sångare Erlandsson låtar som han brukar och det betyder förstås sång av bra kvalité. Det är elva låtar av en för genren ganska typisk variation och det finns inga som helst överraskningar, kanske att albumet dessutom blir lite väl långt då man som storkonsument av musik tröttnar ganska snabbt på album som dessa.

Lätt att tycka om, bra låtar generellt, det är ett adekvat album på alla sätt. Ett album man kan lyssna på en stund men som knappast ger något bestående intryck, det mest minnesvärda känns som plagiat och det går snabbt för mig att tröttna. Däremot kan jag tänka mig att det säkert går hem väl hos dem som inte hoppas på något nytt och överraskande varje gång de startar ett nytt album, den som vill ha mer av vad vi fick sist det begav sig kommer att vara mer än nöjd eftersom detta är nästan samma album men med en låt färre och låtarna har andra titlar.

Ingenting sticker ut på detta album, det är bra gjort och snyggt producerat, kul att lyssna på en stund. Men snart gör känslan av déjà vu att man börjar tänka på annat och ju längre albumet pågår, desto mindre blir mitt intresse för det. Solida musikaliska hantverk är väl imponerande på ett sätt men det är ingenting jag går igång på, har jag redan hört det förr brukar det snabbt sorteras bort till förmån för originalen som 10CC, Journey, Toto, Supertramp, ELO och annat sådant som står som inspiration till detta – tyvärr är musiker som Erlandsson väldigt produktiva men inte speciellt kreativa, jag skulle gissa att det tog tre timmar att skriva och spela in detta album. Erlandsson och hans band gör det bra och snyggt men varför ska man köpa detta album när det redan finns tusentals bättre?

HHHHHHH