A Dying Planet
Where the Skies are Grey

Man skulle nog utan vidare kunna påstå att kvartetten A Dying Planet hittat ett ganska lämpligt namn för sitt band, kanske inte såtillvida att Jorden är en döende planet som sådant. Däremot tycks vi ju snabbt radera förutsättningarna för vårt eget liv på detta bli klot. Where the Skies are Grey heter andra albumet de bjuder oss på, det följer debuten Facing the Incurable som kom för ett par år sedan. Det tycks väldigt domedagsvarslande över lag, titlarna alltså med de grå skyarna och att möta det vi inte kan bota. Kanske är det så långt gånget redan, kanske inte? Jag brukade själv tänka att det är nog mest alarmism det här med klimatet och sådant, men för varje rapport som bevisar den tesen kommer hundratals som säger att det faktiskt är på väg åt skogen, det är i längden svårt att argumentera mot det utan att sticka huvudet i sanden. Men om de har stabila argument för en döende planet, har de lika bra argument för sitt album?

Progressivt i stil med band som Dream Theater, kanske inte stilistiskt speciellt progressivt egentligen men man brukar ju beskriva det så. Ofta musik av ganska episk karaktär, känns stort, lite pompöst och majestätiskt, inte utan känsla för drama. Ljudbilden är snygg, de grå skyarna tornar upp sig över låtarna som har en lite ödesmättad känsla över sig, jag tänker en del på bandet Sun Caged när jag lyssnar på detta, lite åt det håller är stilistiken, om man nu kan referera dit, sångaren kommer också därifrån kan jag läsa i presstexten. Snittlängden på låtarna är nio minuter, det känns väl kanske som lite långt bara så där men jag tycker de säljer hela speltiden riktigt bra.

Riktigt bra album, jag kan inte säga att det finns mycket att klaga på. Det man skulle kunna anmärka lite på är väl att mycket av det som kallas progressiv metal låter som detta album, lite av en arketyp egentligen. Men gör man det bra behövs det inte lika mycket fräscha idéer även om det är kombinationen av fräscha idéer och grymma låtar som är receptet för de riktigt vassa albumen. Snyggt omslag för övrigt. Det jag kan sakna är en riktigt vass och lite kortare hit-låt, sådana som man ofta kan höra på Dream Theaters album. Samtidigt gör kvalitén och den väldigt tilltalande helheten att man tar sig an domedagen och de grå skyarna med förhoppningen om att planeten ska döda oss människor – det vore väl en riktig hit? Och så kan vi spela A Dying Planet medan vi pumpar slut på grundvatten, smälter glaciärer så vi dränker öriken och överkonsumerar resurser som vi egentligen inte har råd att konsumera.

Så varför inte kika närmare på detta album? Jag tycker att det är riktigt trevligt, bra låtar, starka melodier, har väl inte direkt lyssnat på vad de faktiskt sjunger men av titlar att döma kanske det finns ett budskap där. Hursomhelst så är det ett kul album att lyssna på, vinylen kanske dessutom gör sig snygg i skivsamlingen – så varför inte ta sig en titt?

HHHHHHH