Unherz
Mainstream

Unherz har hunnit släppa två album sedan jag senast skrev om dem, detta är faktiskt album nummer åtta för dem och det första kom 2010 så de har onekligen varit ett ganska flitigt band. Anledningen till att jag påpekar att det var ett tag och ett par album sedan sist jag skrev om bandet är att det egentligen låter precis likadant nu som det gjorde då. Det är ett punkigt hårdrockband med socio-kritisk lyrik på tyska och som inte kan påstås ha fått ett speciellt intressant omslag till sitt nyaste album.

Precis som med bandets tidigare alster bjuder de på rivig hård och punkig rockmusik med bra energi och driv. Ganska punkig sångare som sjunger på tyska även om det finns några engelska fraser i låtmaterialet som är hyfsat varierat över femton spår, speltiden är däremot lite väl lång med dryga 65 minuter – det är inte ett tillräckligt varierat album för att lyckas hålla lyssnaren intresserad hela vägen genom alla låtarna. Det låter ganska mycket som det brukar också och frågan är hur relevant ett åttonde album som i stort sett är samma som det första till sjunde albumet faktiskt är.

Man blir faktiskt ganska sugen på att ta fram sågen och kapa vid fotknölarna när det handlar om band som helt saknar kreativitet och bara kopierar sig själva, och egentligen vill jag bara säga att man ska kasta detta album all världens väg men med spår som F.I.F.A. och titelspåret Mainsteam tillsammans med ett par till kan man inte riktigt göra det eftersom dessa har grym hitpotential och är ruggigt bra – däremot så känns albumet trots riktigt vassa hits faktiskt högst ordinärt och lockar egentligen inte såsom deras tidigare album kunde göra. Jag tror inte att det är för att Mainstream är sämre men i början av karriären kunde man ana en fräschare känsla som dött allteftersom bandets karriär gått vidare.

Färre och bättre album är ett bra recept som många band borde anamma och jag tror att Unherz hade kunnat bjuda på betydligt bättre album om de hade varit lite mer selektiva med sina låtval och valt ut färre av dem och gjort färre men bättre album. Mainstream kan man både ha och mista, det känns som ett kul album att lyssna på med låtar som rycker med men trots det kan jag inte påstå att albumet är det minsta minnesvärt. Det känns som något för de närmast sörjande, resten av värden borde ha tappat intresse för ett par år sedan.

HHHHHHH