Starmen
Welcome to My World

Det är sällan ett bra tecken när man skriver ”vad du får är imagebaserad hårdrock i samma anda som Kiss, Sweet & David Bowie och musikaliskt är det AC/DC, Kiss, Whitesnake, Def Leppard stark radiohårdrock som för tankarna till Eclipse, Gotthard & H.E.A.T.” i pressmaterialet. Generellt brukar jag uppskatta sådant som inte direkt drar tankarna till annat, eller åtminstone en mening om något unikt. Låter som: Kiss, Whitesnake, Def Leppard, AC/DC, Fair Warning, Gotthard, Ozzy Osbourne, Gathering of Kings, Wig Wam, The Poodles & Eclipse – det är roligare när det är svårt att komma på tre liknande, här får vi sjutusen av skivbolaget. Men visst, det behöver inte vara negativt, varken att de sminkar sig tramsigt eller att de bjuder på samma sak som massor av band gjort före dem.

Jag antar att du hört ett eller fler av de miljoner band som nämns i denna text, då kan du föreställa dig hur det låter. Det inleds med en utropare som presenterar Starmen och sedan börjar låtarna som är lika fantasifulla som en… jag kan inte komma på något lika fantasifattigt i skrivande stund. Annars är produktionen ganska bra och låtarna lättillgängliga, det är nog ett album som kan uppskattas av dem som tycker att nämnda band och alla andra liknande inte är tillräckligt eller som vill ha mer sminkande rockband. Inte ens att kallas sig Starman och en färg är speciellt unikt, åtminstone Masked Intruder kör samma grej.

Förutsägbart är min första tanke när jag hör det, och ännu mer när jag läser pressmaterialet för att jobba med texten. Mediokert är en annan tanke jag har, tråkigt är också ett ord som kommer i åtanke. Starmens debut imponerar inte alla, det saknas liv, det saknas själ, det saknas livsglädje – allt de gör känns som dåliga kopior av någon annans grejer, det hade varit bättre om de gjort covers och bara åkt runt och spelat. Det finns mer än tillräckligt med album i musikvärlden och de som inte tillför något känns enbart onödigt, som detta.

Inte dåligt men inte särskilt intressant, det hade varit roligt om de åtminstone hade försökt göra något som inte känns uttjatat redan första gången man hör det. Nej, dessa stjärnmän känns inte som några större stjärnor och jag rekommenderar något av banden som nämns i denna recension framför detta, Eclipses senaste känns betydligt mer värd att kika på än denna. Jag känner mig inte speciellt välkommen i Starmens värld.

HHHHHHH