Ravenlight
Project Genesis

Label: Novus Records
Tre liknande band: Evenoire/Nightwish/Edenbridge

Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. The Circle
02. End Of The World
03. Sanctuary
04. Echoes
05. Words Unspoken
06. Where The Stars Grow
07. The Spell
08. Strong Enough To Fall
09. The Wild Hunt
10. Edenfall
11. Call Of The Wild


Band:
Rebecca Feeney - Vocals
John Connor - Guitars/Keyboards
Michał Bugajski - Drums


Discography:
End of the World (EP 2018)


Guests:


Info:

Released 2020-06-26
Reviewed 2020-06-29

Links:
ravenlight-band.co.uk
youtube
bandcamp


read in english

Project Genesis, det är ett ganska intressant namn på ett album, kanske än mer om det handlat om en konceptuell berättelse. Det är dock inte direkt missvisande då det är det första större kaptilet i Ravenlights historia. Bandet som bildades 2018 har en EP bakom sig och det nämns att de spelat med svenska storheterna Evergrey, det är kanske Evergrey som ska skryta om att de spelat med Ravenlight om man ska jämföra kvalitén på musiken dem emellan, men då ska man inte överse med att Evergrey gör lite mer utmärkande musik än Ravenlight gör, men inte bättre.

Kvinnofrontad symfonisk metal/power metal med bra sångerska, påminner en del om band som Edenbridge. Det är snyggt producerat, hyfsat klämkäckt med starka melodier och atmosfärer. Kanske inte överdrivet unikt ur det kreativa perspektivet, det är en genre som expanderar ordentligt och det börjar finnas väldigt många band där bland de kvinnofrontade lite symfoniska och melodiösa banden, så ur det perspektivet sticker väl inte Project Genesis ut nämnvärt. Det är dock varierat och speltiden är sansad, det finns ett bra djup i låtarna som gör att det håller för upprepat genomspelande. Och även om det kanske kreativt inte är direkt nyskapande så känns ändå albumet ganska fräscht.

Det tar fart direkt med snygga The Circle och sedan fortsätter det bra genom hela albumet. Jag hittar inga större svagheter, alla låtar är vassa och bra. Det är väl inte kreativt intressant men det kan man vara utan när låtmaterialet är riktigt bra, och det är verkligen fallet när det gäller detta finfina album. Det är ett album man gärna kan lyssna på både en och två gånger, och där bästa spåret nog är inledande The Circle eller kanske avslutande Call of the Wild, eller något av spåren däremellan, inget av dem sticker väl egentligen ut speciellt mycket från de andra.

Det är nog inte en vidare smart idé att inte kika närmare på detta album, det är riktigt vasst och även om det inte bryter ny mark så bjuder de på riktigt trevlig musik som man gärna kan lyssna på. Om man gillar kvinnofrontad och symfonisk metall är det utan tvekan ett album som kan rekommenderas.

HHHHHHH