Pattern Seeking Animals
s/t

Mönstersökande djur, det var ju ett ganska kul namn på ett band, dessutom på ett album med snyggt omslag. Det är debuten för detta band bestående av Spock’s Beard-medlemmar och kollaboratörer. Ett band som förstås kommer att länkas en del med just Spock’s Beard men där huvudlåtskrivare Boegehold ändå utforskat lite andra vägar än de Spock’s Beard brukar ta – nu är väl inte direkt Spock’s Beard helt enkla att placera i ett fack och frågan blir ju om det verkligen skiljer sig så mycket åt då nämnda skägg dessutom förändrats och varierat en hel del genom åren.

Stilistiskt handlar det om progressiv rockmusik, intrikat men också relativt lättillgänglig med en variation av korta och långa låtar – egentligen ganska mycket som man kan beskriva Spock’s Beard. Men progressiv rock är en ganska vidsträckt genre och det finns mycket vägar att ta men det är svårt att komma ifrån att det rör sig ganska nära Spock’s Beard med samma sångare och så vidare, den tydligaste skillnaden är väl egentligen på keyobaordsidan där PSA bjuder lite andra stilar. The Oblivion Particle är en bra jämförelse ur Spock’s Beard-katalogen om vi ska fortsätta med sådana paralleller.

Det är ett bra producerat album med starka melodier, ganska stor dynamik och djup. Starka framträdanden rakt igenom och inga direkta svagheter och till och med en del klämkäcka inslag som definitivt kan locka. Det är ett progressivt album som känns ganska lättillgängligt men som också tack vare ett stort djup gör att man kan lyssna mycket utan att tröttna på det. Det är helt enkelt ett kvalitetsalbum som kan vara väl värt att kika närmare på.

All låtarna på albumet är riktigt bra men det är väl ingen som riktigt utmärker sig, visst är No One Ever Died and Made Me King klämkäck och lätt att fastna för tidigt men de långa eposen är också överlag riktigt vassa och det blir aldrig segt eller långtråkigt trots en väl tilltagen speltid på ungefär en timme. Så det är ett starkt rekommenderat album som man definitivt inte ska missa om man brukar lyssna på Spock’s Beard. Och på tal om just Spock’s Beard kan jag väl bara påpeka att inget av spåren på detta album skulle kännas malplacerade på ett album av nämnda band men här får ju Boegehold mer fria händer att göra sin grej.

Pattern Seeking Animals har satt samman ett riktigt snyggt debutalbum och de lovar dessutom att arbetet med ett andra album redan är påbörjat, hur kan man missa något sådant? Det bör man inte kunna göra så missa inte detta album, det är riktigt bra!

HHHHHHH