Pathetic
Rat King

Det kanske är lite patetiskt att inte rensa bort gamla album oftare, hade jag gjort det hade jag ju sluppit att lyssna på den kanadensiska trion som åtminstone har givit sig själva ett passande namn. Frågan är väl dock om det faktiskt var meningen eller om de ville blanda in humor, och är inte loggan ganska patetisk? Omslaget är väl egentligen inte så tokigt faktiskt, synd bara på en patetisk logga som gör att det ser lite fantasilöst och sådär dödsmetalltråkigt ut. Men dödsmetall kanske inte behöver se alltför skoj ut och det tilltalar säkert målgruppen. Det är bandets debutalbum och de kallar det Rat King och det inleds med Natural Born Losers, ett spår vars titel passar in på många av oss.

Typisk dödsmetall av det amerikanska slaget, grötiga vrål och ganska lite variation. Det är ett album som ger vad man kan förvänta sig, inget överraskande och inte mycket till fantasi. Ljudbild och produktion känns ganska typiska för genren, nu är jag förstås ingen superduperexpert på genren så jag kanske missar någon nyans där men det är känslan. Speltiden är väl acceptabel även om kortare hade varit att föredra med tanke på att variationen är liten.

Det blir ju frestande att påstå att det är patetiskt med tanke på bandnamnet men kanske är det roligare att säga att det är ett råttkungligt album – nej, det var inte så sköj om inte min katt äter upp dem förstås, det vore lite humor. Men ärligt talat är det inte speciellt fantastiskt, det är inget vidare med släpigt sömniga låtar som känns lika intresseväckande som industriarbete eller betongväggar i grått. Ungefär som den här typen av dödsmetall i allmänhet, det känns som man hört det så många gånger förr och det har aldrig varit speciellt spännande.

Gillar man vanlig amerikansk dödsmetall är detta säkert kungligt, för andra är det nog patetiskt. Det imponerar inte och den som inte imponeras av fantasilös dödsmetall ska nog undvika detta album, det är måhända inte patetiskt men inte heller imponerande.

HHHHHHH