Night
High Tides-Distant Skies

Natt, det svenska bandet är tillbaka med ett nytt album, vi skrev om deras debut 2013 och var inte speciellt imponerade. Några år har gått sedan dess och vi får väl anta att de utvecklas, de har inte löjliga öknamn denna gång, bara en sådan sak. Omslaget är snyggare också, klassiskt och stilistiskt men det känns väl också som ett album från förr när man bara sneglar på det så. Det här är fjärde albumet för Night och det kallas High Tides – Distant Skies och det ser väl bandet fortsätta på samma väg de slog in på med förra albumet, samma producent och allt.

Sjuttio-åttiotals rock/hårdrock är vad de har att erbjuda, förutom de som redan nämns som liknande kan man väl säga Blue Öyster Cult, Phil Lynnott, sjuttiotalets Scorpions, med flera, som inspiration och liknande. De bjuder inte direkt på någon unik musikalisk inriktning, snarare är det i det nostalgiska de hittar sin nisch. Det känns dock samtidigt lite fräschare och mer modernt än deras första alster som är det enda album jag tidigare satt mig in i när det gäller deras katalog, mer fräsch och tillbakablickande ljudbild snarare än den rena imitation de började sin karriär med. Och det är bra producerat, hyfsat varierat med någotsånär djup.

Ett trevligt album tycker jag, en positiv överraskning i viss mån. Därmed inte sagt att det är speciellt fantastiskt, det blir lite väl mycket referenser till förr. Hörde jag inte Don’t Fear the Reaper där? Det är en tanke som slår mig, och det är inte den enda, det känns som att de lånar ganska brett och frågan är hur mycket av en egen själ de faktiskt har, kanske ingen. Men hantverket kan man inte klaga på, det är ett väldigt solitt album och de allra flesta som hör det lär reagera positivt på det, jag tror att de negativa tankarna kommer att vara få – dock är det nog fler än jag som lär efterlysa en själ, något ur bandets inre kreativa ådra och inte bara uppiffade imitationer. Det blir tråkigt i längden.

Night har lyft sig tycker jag, bättre än många av sina retro-/nostalgiälskande landsmän och bara en sådan sak kanske bör lyftas. Det är ett kul album även om det största intrycket jag fick var ett behov att spela Blue Öyster Cults Don’t Fear the Reaper – High Tides – Distant Skies gör väl inget större avtryck trots att det är ett kul album att lyssna på.

HHHHHHH