Neptune
Northern Steel

Det sägs att Neptune är ett av de tidigaste banden i den så kallade NWOSHM-genren, en beteckning jag misstänker hittades på just för pressreleasen till Northern Steel. Bandet Neptune dök först upp på. Åttiotalet men Northern Steel är deras första ”riktiga” album, de släppte en kompilation med demoer 2018 men detta är alltså debutalbumet. Så de var en pionjär för genren utan att komma med något material? Hur många hade ens hört talas om Neptune innan de släppte sin kompilation 2018 eller detta album? Jag tror väldigt få. Nu vill de dock bringa åttiotalets ljud tillbaka till världen.

Ja, varför inte spela in det på kassett så vi kan spela på Sony Walkman, och varför inte tetrismelodin från Game Boy, eller något annat man förknippar med det årtiondet? Det kom en del bra musik förstås också, men inte från Neptune som påminner om svenska hårdrockare i första hand och deras Northern Steel erbjuder inte direkt något nytt eller fräscht. Kanske om jag spelar in den på min kassettbandspelare? Ljudbilden är dock fräschare än åttiotalet och känns modern, ganska tung är den också. Sångaren är en typisk hårdrockare, hyfsad. Det är ett ganska varierat album och speltiden känns sansad, något som säkert kommer på vinyl, trots att CD-skivan gjorde sitt intåg på åttiotalet och sedan nästan konkurrerade ut vinylskivan. Men omslaget blir ju mycket flottare i vinylformatet, så den ska man köpa om man ska köpa.

Jag gillar hur mycket floskler de slänger ur sig i pressmaterialet, till exempel: ”som 80-tals-metal ska låta 2020”, läs, tänk och säg sedan att det inte är dumt – om du kan. Men för pressreleaseförfattaren är kanske åttiotals-metal en genre. Eller vad sägs om: ”Det här är inte bara ännu ett svenskt metal-band, det är svenskt majestätiskt stål”? Så jag kan använda det om jag ska tillverka någon stålkonstruktion? Men man måste ju hitta på något om man vill märkas i metal-genren som är extremt överbefolkad och framförallt då av intetsägande trams, så det krävs ju att man hittar på genrer och säger saker som kan tilltala och överraska folk och skribenter så att albumet inte bara drunknar.

Nu kanske jag tycks överdrivet negativt, men Neptune säljs med kul floskler och de är dessutom ett av de bättre banden jag hört när det kommer till retrometall. Nu blir dock retro oftast bara kul i mindre doser så ett helt album känns lite trögt att ta sig igenom, men det finns några kul spår där det kanske mest iöronfallande är spåret Seriously som är löjligt klämkäckt och underhållande – helt klart värt att lyssna på. Gillar man heavy metal tror jag att det kan vara ett kul album att kika närmare på.

HHHHHHH