Märvel
Märvellous

Label: The Sign Records
Tre liknande bands: Kiss/Backyard Babies/Hellacopters

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Amaze-O
2. Marvellous
3. Public School 75
4. A Taste Of Platinum


Band:
The King - guitars, vocals
The Vicar - drums
The Burgher - bass


Discography:
Five Smell City (2005)
Thunderblood Heart (2008)
Warhawks Of War (2011)
Hadal Zone Express (2014)
At The Sunshine Factory (2017)
Guilty Pleasures (2019)


Guests:


Info:
Produced and recorded by Märvel in Solskensfabriken
Robert Pehrsson in Studio Humbucker
Mastered by Magnus Lindberg

Released 2020-01-24
Reviewed 2020-02-10

Links:
marveltheband.com

the sign records


read in english

Märvels historia började 2002 när tre grabbar från Åtvidaberg spenderade mer tid år rock’n’roll än studerande under sitt år som utbytesstunder på high school i Colorado. De plockades upp av ett indie-bolag och spelade in en EP som kallades Marvellous som dock aldrig verkar ha fått se dagens ljus och bandet har inte heller fått sina original som sägs ha brunnit i Universalbranden 2008. Men nu får dessa låtar nytt liv och istället för Marvellous så är de Märvellous – det kan man kanske inte säga om omslaget men kanske de fyra låtarna.

Det är väl knappast en nyskapande historia vi stöter på här, inspiration från Kiss, Grand Funk Railroad, Hellacopters och allt vad det nu kan vara känns ganska tydliga rakt igenom de fyra spåren. Kanske ingen överdriven variation heller men kort speltid och lättillgängliga spår rakt igenom. Ljudbilden är ganska trevlig tycker jag, de har bra energi och attityd så det känns som att det är en EP man lätt tar till sig och som är lätt att tycka om för den som uppskattar genren.

De gör det bra, en trevlig liten EP. Dock ska väl tilläggas att den väl inte är sådär överdrivet speciell, det finns många av liknande stil och kvalité så det blir ju knappast speciellt minnesvärt. Inte heller hittar jag något spår jag skulle beskriva som en hit, det låter schysst rakt igenom och man ska definitivt kika närmare om man uppskattar klassisk hårdrock. Däremot ska man inte förvänta sig något överdåd, lite svenssonrock eller något i den stilen kanske man skulle kunna säga.

Novelty är ett ord jag ofta använder i mina recensioner på engelska, det är ju något man vill ha, känslan av att lyssna på något nytt fräscht som man inte hört förr. Det är den känslan jag vill att ett nytt album eller ny EP ska ge, det är dock ytterst sällan det sker och när det gäller Märvel så saknas det definitivt, det känns som att jag hört detta förr och de är väl egentligen inte heller bättre än det jag hörde förr. Därför blir känslan av att jag lyssnat på en solid EP med trevliga låtar, inget som förändrar min syn på vare sig Märvel eller rockmusiken.

HHHHHHH