Fairyland
Osyrhianta

Label: Massacre Records
Tre liknande band: Dark Moor/Rhapsody/Thy Majestie

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. The Age Of Birth
2. Across The Snow
3. The Hidden Kingdom Of Eloran
4. Eleandra
5. Heralds Of The Green Lands
6. Alone We Stand
7. Hubris Et Orbis
8. Mount Mirenor
9. Of Hope And Despair in Osyrhia
10. The Age Of Light


Band:
Francesco Cavalieri - Vocals
Willdric Lievin - Bass
Sylvain Cohen - Guitars
Philippe Giordana - Keys
JB Pol - Drums


Discography:
Of Wars In Osyrhia (2003)
The Fall Of An Empire (2006)
Score To A New Beginning (2009)


Guests:
Elisa C Martin - lead vocals on "Eleandra"
Flora Spinelli & Victoria Cohen - lead vocals on "The Age Of Light"
Tony Rabusseau - backing vocals
Camille "Cydorrh" Dominique - violins & flutes
Dan Wilberg - narration "The Age Of Birth"


Info:
Recorded and mixed by Willdric Lievin at Multiversal Studio in Lieuche, France.
Mastered by Damien Rainaud at Mix Unlimited Studio, Los Angeles (CA).
Cover artwork by Gonzalo Ordóñez Arias. Booklet design by Jan Yrlund (Darkgrove Design)

Released 2020-05-22
Reviewed 2020-05-14

Links:
massacre


read in english

Franska bandet Fairyland kommer med sitt fjärde album Osyrhianta som är en prequel till den tidigare trilogin av album och storyn i denna utspelar sig 3000 år före debuten Wars of Osyrhia. Den berättar om Osyrhia och dess folk, det är ett konceptuellt album med lite fantasytema kan man nog säga. Omslaget berättar väl egentligen ganska tydligt vad det handlar om. Det är bandets fjärde album och det sägs att det är ett album som tar dem tillbaka till bandets rötter utan att förringa det som gjorts på de tre album som bandet gjort tidigare. De har jobbat med en violinist och dragit nytta av utvecklingen inom studioteknik sägs det också. De har också en ny sångare i Franscesco Cavalieri som hörs i italienska Wind Rose, han bjuder förstås på lite nytt.

Det handlar om symfonisk power metal, att jämföra med italienska giganter som Rhapsody, Thy Majestie och allt vad de heter, är nog inte alls missvisande. Episkt är väl inte fel ord, det är stora arrangemang och körer. Fint att de kryddar med lite kvinnlig fägring i gästsångare som exempelvis Elisa C Martin, det ger mer dynamik. Huvudsångaren är bra, men kanske inte överdrivet speciell, Elisa står nog faktiskt för den vassaste sånginsatsen på albumet. Det är ett överlag dynamiskt album, kanske inte direkt några överraskningar men snygg produktion, bra djup, och ganska sansad speltid. Det är en solid produktion helt enkelt.

Ett fint album, underhållande och med bra låtar vilket ger ett positivt intryck. Finns väl inte speciellt mycket att vara negativ till egentligen, det håller bra för att spela några gånger. Den stora svagheten är väl att jag saknar ett riktigt vasst spår, något som fångar mig. Musiken känns också för genren lite slätstruken, det passerar förbi utan att man verkligen vill stanna upp och lyssna. Det är inte ett album som verkligen fångar mig som lyssnare, de kunde kanske givit mer utrymmer till fiolspelandet, eller åtminstone vågat testa något lite annorlunda – det känns, som redan nämnt, slätstruket.

Visst är det ett album som säkert kommer att gå väl hem bland dem som det riktar sig till, ni som gillar de italienska och spanska hjältarna inom genren kommer säkert också uppskatta Fairyland då de gör ungefär samma sak. Osyrhianta är ett trevligt album med skön musik och fina låtar, inget överdrivet speciellt eller spännande men det fungerar.

HHHHHHH