DGM
Tragic Separation

DGM brukar ofta få etiketten progressive metal, vilket var en gåta för mig när jag skrev om dem 2013 och som fortfarande är en gåta för mig idag. De liknande banden vi nämnt är förstås ganska proggiga men dem tog jag från referenser, jag brukar sällan tänka ut dem själv utan efterforska vad andra påstår och sedan väga samman sådant och då blev det tre proggiga band – jag misstänker dock att det kan vara associerat till tidigare varianter av DGM, ett band som än gång bestod av helt andra medlemmar än de som är med idag – inte en enda originalmedlem finns kvar sedan starten. Bandnamnet kommer för övrigt av originalmedlemmarnas namn, men nu kanske det står för Damned Good Metal istället.

DGM spelar ganska klämkäck och ösig power metal med progressiva inslag, påminner en del om landsmännen i Eldritch men är lite mindre proggiga. De har en bra sångare, detta nya album visar på fantasi, bra variation och ganska stort djup – väldigt många medryckande låtar. Knappast ett nyskapande album, men ändå finns där en fräsch känsla och en modernt fräsig ljudbild. Sansad speltid gör också att albumet känns väldigt genomtänkt och starkt utfört, det finns inte direkt något att klaga på i den bemärkelsen.

Tragic Separation öser på från början och släpper inte ofta greppet om mig som lyssnare, även om jag letar hittar jag inte mycket att klaga på. Men kanske att de spelar ut det tyngsta artilleriet i inledningen och att den således blir bättre än avslutningen, kanske hade det varit ännu vassare om de hittat något riktigt vasst att avsluta med. Detta är dock bara mindre reflektioner som man inte direkt tänker på när man avnjuter albumet i sitt schyssta stereosystem eller fina hörlurar. Det är ett album man gärna spelar många gånger om eftersom det känns intressant och fängslande, de små progressiva inslagen ger albumet ett djup som gör att livslängden blir väldigt lång.

Riktigt vasst album som jag kan rekommendera att ni kikar närmare på, speciellt ni som gillat vad bandet tidigare gjort, för er finns ingen anledning att missa detta album. DGM, Damned Good Metal/Music, släpper ett tionde album som imponerar. Det är definitivt ett album värt att kika närmare på.

HHHHHHH