Conny Bloom
Game! Set! Bloom!

Conny spelar tennis, Ulf Conny Blomqvist är kanske mest känd för sin position i Electric Boys och nu gör han ett flott soloalbum där han gömmer sig bakom en tennisracket. Det är ett album på svenska, vilket var fallet med det senaste soloalbumet och nu får vi alltså svenska igen med Connys ordkonster och melodier. Jag kan dock tänka mig att en del av poängerna med albumet går förlorade om man inte talar svenska – det kan jag dock inte ta hänsyn till eftersom svenska är ju ett språk som de flesta förstår. Omslaget är inte så värst kul, musiken är desto roligare.

Det är inte så hårdrockigt och lite mer avantgarde och jazzigt än Electric Boys, funkigt och folkrockigt är det också – sång på svenska med hyfsat stor textfokus. Knappast unikt men inte heller ofräscht, ganska fyndigt kanske man skulle kunna påstå att det är. Sansad speltid och ganska varierat dessutom, kul med svenska vilket gör det lite halvunikt, speciellt bland sådant som hamnar hos Hallowed.

Schysst album, kul låtar med hyfsat kul lyrik, Conny sjunger hyggligt. Det inledande aktiebolaget är ganska skoj och en inledning som illustrerar albumet väl. Jag Tror Jag Trollat Bort Mig Själv är nog min favorit, den är lite skruvad och intressant, mycket hokus pokus där. De andra låtarna är också schyssta och jag kan inte se någon överdriven svaghet, den största skulle väl kunna vara språket då svenska inte är det mest gångbara språket på den internationella scenen.

Kanske inte ett fantastiskt album men bra, det är underhållande texter och en del humor. Ett tilltalande album trots att det sjungs på ett meningslöst obskyrt språk från ett obskyrt land ingen bryr sig långt upp i kalla norden. Tummen upp för Bloom även om jag inte kommer att ranka hans tennisalbum bland årets vassaste album.

HHHHHHH