Cochon Double
Bruxisme

Cochon Double bjuder på debutalbumet Bruxisme, ett album med ett omslag som väcker intresse. Samtidigt borde jag ha kommit ihåg Musique Actuelle som jag skrev om för ett par år sedan med omslag som gick i liknande stil. Det borde vara nog för att förstå att sådana omslag inte nödvändigtvis betyder lysande musik, men med sång på franska finns det väl ändå visst fog för optimism, eller?

Musikaliskt är det relativt unikt, och det är ju positivt. Lo-fi, noise rock, lite hip-hoppigt kanske. Det påstås att de sjungs på franska som ett självmordsbenäget barn som nyss upptäckt rakblad, personligen trodde jag barn hade töntigare röst – sången är töntig men kanske inte rösten. Det är ju inget under av ljudbild eller snyggt imponerande sådan, men det är lite fräscht på ett sätt men egentligen inte speciellt musikaliskt, mest noise rock kanske man kan påstå, oljud kanske stämmer bättre än musik – men A for effort som man säger i engelskspråkiga samhällen eller sammanhang.

Visst är de fräcka idéerna som känns originella ett positivt inslag, men det är inte speciellt kul att lyssna på det. En del av det är hyfsat lättsmält men sjunde spåret är rakt av avföring, dynga, det är urkasst och känns inte som att det erbjuder något. La Porte är en massa snack på franska, det kan ju vara kul men känns nästan mer irriterande än något annat. Ingenting på albumet känns direkt bra, förutom kanske att speltiden är kort – omslaget är kanske den starkaste sidan.

Kul med band som går sin egen väg, det blir inte alltid lysande men man måste våga misslyckas för att kunna glänsa. Nu glänser inte detta album speciellt mycket och den som föredrar mer musikalisk och melodiös musik bör nog hålla sig på avstånd, jag skulle nog rekommendera att man inte slösar sina resurser på ett album som detta.

HHHHHHH