Botanist
Ecosystem

Label: Aural Music
Tre liknande bands: Alcest/Ulver/Palace of Worms

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. Biomass
02. Alluvial
03. Harvestman
04. Sphagnum
05. Disturbance
06. Acclimation
07. Abiotic
08. Red Crown


Band:
Otrebor – Vocals, Drums, Hammered Dulcimer
D. Neal – Hammered Dulcimer
A. Lindo – Vocals, Harmonium
David Tiso – Bass
R. Chiang – Hammered Dulcimer


Discography:
I: The Suicide Tree (2011)
II: A Rose From the Dead (2011)
III: Doom in Bloom (2012)
IV: Mandragora (2013)
VI: Flora (2014)
Hammer of Botany (EP 2015)
Green Metal (EP 2016)
Collective: The Shape Of He To Come (2017)


Guests:


Info:
Artwork by Førtifem
Mixed and Mastered by Fredrik Nordstrom at Studio Fredman, Gothenburg, Sweden

Released 2019-11-08
Reviewed 2020-01-25

Links:
botanist.nu

bandcamp
aural music


read in english

Botaniker, som står för grön metall – bandet Botanist handlar i huvudsak om en ensamvarg som råkar vara botaniker. En person som lever utanför samhället med sina växter och väntar på att mänskligheten ska förgöra sig själv så naturen kan återta makten över planeten. Ingen dum idé, vi är ju trots allt på god väg att sabotera våra levnadsbetingelser vilket antagligen kommer att leda till att vi blir färre, kanske till och med utrotar oss själva. Frågan är bara vad som skulle hända om vi satt igång en skenande växthuseffekt, kommer det leda till att vår planet än en gång blir en näst intill identisk tvilling till Venus, en planet man tror hade tre miljarder år av stabilt klimat med hav och möjligen också liv fram till en skenande växthuseffekt startade för ungefär 750 miljoner år sedan och nu är det över 400° varmt på planetens yta, ett helvete på alla sätt. Det kan hända även här, vår planet är i stort sett identisk med Venus.

Botanist är ett band som tänker på miljön, åtminstone på vår planet och tycks medvetna om att Jorden kan utrota oss om vi retar den tillräckligt mycket. Musikaliskt går de en avantgardistisk linje, black metal eller post black metal som görs utan gitarr då man ersatt det klassiska metal-instrumentet med hackbräde. Relativt originellt faktiskt på ett sätt, en ljudbild som känns spännande. Sången är dock bara black metal-vrålad, tråkig tycker jag nog att man kan beskriva det som. Ljudbilden känns spännande men egentligen inte överdrivet imponerande, jag tycker nog att de hade kunnat producera albumet lite bättre, det känns nog en aning omodernt skulle jag vilja påstå.

Jag kan inte påstå att jag imponeras av vad jag får höra, kanske är det bara jag då jag sett mycket positiva omdömen om både albumet och bandet. Kanske låter dem mer spännande om man är mer insnöad i det extrema metallens avgrundsdjup, jag tycker då inte att det skiljer sig nämnvärt från mycket annat, visst ger hackbrädesanvändadet en lite annorlunda framtoning men så mycket mer än det är det väl egentligen inte. Nog tycker jag väl att man ska kunna hoppas på mer från avantgardistiska och experimentella band, kanske tänker de på naturen och vill inte störa de sovande björnarna med radikala idéer, eller något sådant.

Det är ett album jag kan vara utan, men jag kan samtidigt förstå att det finns dem som uppskattar album som detta. Så gillar du avantgardistisk post black metal eller något som liknar en sådan beskrivning kanske du ska kika lite närmare på detta album, men för de allra flesta som inte är insnöade på den genren finns det betydligt bättre alternativ.

HHHHHHH