Blue Öyster Cult
The Symbol Remains

Label: Frontiers Music
Tre liknande band: Wishbone Ash/Ghost/Black Sabbath
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. That Was Me
2. Box In My Head
3. Tainted Blood
4. Nightmare Epiphany
5. Edge Of The World
6. The Machine
7. Train True (lennie's Song)
8. The Return Of St. Cecilia
9. Stand And Fight
10. Florida Man
11. The Alchemist
12. Secret Road
13. There's A Crime
14. Fight


Band:
Eric Bloom – guitars, keyboards, vocals
Buck Dharma – guitars, keyboards, programming, vocals
Richie Castellano – guitars, keyboards, programming, vocals
Danny Miranda – bass guitar, backing vocals
Jules Radino – drums, percussion, backing vocals


Discography:
Blue Öyster Cult (1972)
Tyranny and Mutation (1973)
Secret Treaties (1974)
Agents of Fortune (1976)
Spectres (1977)
Mirrors (1979)
Cultösaurus Erectus (1980)
Fire of Unknown Origin (1981)
The Revölution by Night (1983)
Club Ninja (1985)
Imaginos (1988)
Cult Classic (1994)
Heaven Forbid (1998)
Curse of the Hidden Mirror (2001)


Guests:
Albert Bouchard – backing vocals, cowbell and percussion on "That Was Me"
Andy Ascolese - keyboards on "Nightmare Epiphany" and "Florida Man"; piano on "The Alchemist"
David Lucas - Backing vocals on "Edge of the World", "The Machine", "Florida Man" and "Secret Road"; cowbell on "Fight"
Phil Castellano - harmonica on "Train True (Lennie's Song)"; gang vocals on "Stand and Fight"; backing vocals and claps on "Florida Man"; choir programming on "Secret Road"
Kasim Sulton - backing vocals on "The Return of St. Cecilia" and "There's a Crime"
Steve La Cerra - gang vocals on "Stand and Fight"; backing vocals and claps on "Florida Man"
Kevin Young - gang vocals on "Stand and Fight"; backing vocals and claps on "Florida Man"
John Castellano - backing vocal on "Florida Man"
Jeff Nolan - theremin on "Florida Man"


Info:
Recorded at Mercy College Studio A, Dobbs Ferry, NY
Produced by Eric Bloom, Buck Dharma and Richie Castellano
Executive produced by Steve Schenk
Chief Engineer - Richie Castellano
Overdub engineering - Buck Dharma
Engineer - Sam Stauff
Assistant engineer - Steve La Cerra
Mixed by Tom Lord-Alge
Mastered by Ted Jensen

Released 2020-10-09
Reviewed 2020-11-14

Links:
blueoystercult.com
youtube
frontiers


read in english

Så, Blue Öyster Cult är inte döda och begravna ännu, trots att farbröderna rimligtvis uppnått en väldigt aktningsvärd ålder. Senaste albumet kom i början av årtusendet men nu under detta märkliga 2020 släpper de sitt femtonde alster, det första kom redan 1972 och deras kanske mest kända låt (Don’t Fear) The Reaper kom några år efter det. Men frågan är väl som alltid när det handlar om så här gamla band är om de inte har mer förflutet än framtid och om inte storhetstiden är bakom dem, så vad säger vi då om The Symbol Remains?

Klassisk hårdrock/heavy metal, ett band som tydligt inspirerat många senare generationer av hårt rockande band. Jag var nog lite beredd på ett ganska trött och gammalt album men det känns ganska vitalt, snyggt producerat, sången är bra, variationen är ganska stor och det finns en del djup och låtar som blickar mot deras förflutna men också förvånansvärt mycket som känns fräckt och fräscht. Det kommer kanske inga gigantiska överraskningar men det är som jag skrev överraskande fräscht trots allt.

Ett schysst album, vi får bra låtar, starka melodier och så vidare, jag gillar speciellt The Alchemist och The Machine som sticker ut som positiva spår på ett album som känns positivt överraskande. Jag hade förväntat mig något trött och ganska tråkigt, ungefär som Frontiers ibland kan vara, men jag fick något lite bättre och lite roligare. Det kanske inte är ett fantastiskt album men det är bra och det visar att Blue Öyster Cult fortfarande kan vara relevanta och komma med fräscha grejer trots att det finns en del bagage och sådant som ofta tenderar till att göra äldre bands nyare album lite tråkigare.

Gillar man Blue Öyster Cult så lär man gilla detta album, The Symbol Remains är underhållande, har några riktigt vassa låtar och kan definitivt vara värt att lägga några minuter av sin tid på. Jag tycker att det känns överraskande vitalt, kanske inte fantastiskt men riktigt vasst i sina bästa stunder.

HHHHHHH