Wild Planes
Singin 'N' Slingin

Vilda plan är vad vi tar oss an nu, en trio från New York i landet som troligen har tidernas mest korkade individ som president. De har en EP i bagaget sedan tidigare men enligt pressmaterialet är detta deras debut EP trots att de nämner en debut EP från 2016, så Singin ’N’ Slingin är bandets andra debut EP, något inte många band kan stoltsera med. Det är väl lite typiskt amerikanskt omslag med revolvrar och grejer, bakom omslaget gömmer sig fem spår som avhandlar både pengar och fylla så man ska väl knappast förvänta sig någon djupare lyrik.

Poppig rock, kan väl jämföras med många AOR-band jag hört, i pressmaterialet nämndes Duran Duran så dem får väl vara med bland de tre liknande. Det är klämkäcka låtar som säkerligen skulle fungera på radio, sångaren har en bra pipa och tar de höga tonerna snyggt. Produktionen är bra, det känns som lättsmält musik som säker kan gå hem hos många. Hygglig variation över spåren också, med samma originalitet som en asfalterad väg finns det dock risk för att de snabbt avfärdas trots att de gör vad de gör bra.

Man tröttnar snabbt på Singin ’N’ Slingin vars låtar är kul typ första gången man hör dem och sådan känns de mest som uttjatad gammal urvattnad skvalmusik som man helst slipper lägga alltför mycket tid på. När man vill ha något lättsmält går det bra, kanske till soundtracket för tillställningen. Det går bra när man inte lyssnar så noggrant men lyssnar man räcker det att höra det en gång och sedan känns det inte som att man vill höra det igen. Så det är väl inte en alltför imponerande EP på det sättet, dock kan jag konstatera att jag inte tror att någon kommer att ogilla detta, alla kommer att tycka att det är åtminstone ganska okej.

Lättsmält och lättglömt är intrycket som består när jag försöker sammanfatta Wild Planes senaste alster. Det är hyfsat bra och medryckande klämkäckt så länge man inte lyssnar så noga, ett album som gör sig bra i bakgrunden men som är tråkigt i bilen eller andra tillfällen då man faktiskt hör musiken lite mer tydligt. Det där riktigt vassa hit-spåret saknas och albumet är förträngt så fort man stänger av och det gör jag nu direkt när jag satt denna sista punkt.

HHHHHHH