Walls of Blood
Imperium

Väggar av blod, låter ju spännande. Omslaget är sedan än mer spännande, eller kanske inte. När man sedan försöker sälja in huvudmannen bakom bandet med att han varit i Megadeth något år, var med Tate en stund efter att denne fått lämna Queensrÿche och sedan lämnat efter inget album på grund av att de inte hade samma musikaliska idéer. Han var också två år i King Diamond med ett album som resultat, en stund med Testament där han turnerat ett par gånger och det blev inga album. Jag vet inte men så kallade ”also-rans” i diverse kända band där de egentligen aldrig gjorde något avtryck känns mest som marknadsföringsjippon. Själv kan jag också rycka saker ur sitt samband och framställa mig som mer kompetent än jag är – det är lika riktigt som Drovers meritlista även om det betyder exakt lika lite egentligen och hade jag varit Drover hade jag mest bara nämnt Eidolon för där gjorde han många album och lär ha haft stor betydelse men hans enstaka inhopp i de andra banden lär direkt betytt speciellt mycket för vare sig honom eller banden i fråga.

Men bara för att man försöker sälja in någon som medlem i diverse band baserat på gästspel så kan man ju inte avfärda honom som musiker. Hans musik kan beskrivas som power metal men med lite thrash och lite progressiva inslag. Vi får tio låtar som känns ganska logiska för albumet, hyfsat med variation men lite svag sådan med tanke på att albumet bjuder på många olika sångare, och det är inte direkt några dåliga sådana. Med andra ord har de grymma förutsättningar för ett vasst album. De kanske inte imponerar, sångarna utan känns överlag ganska anonyma. Inte heller ljudbilden känns alltför imponerande, ganska ordinär produktion egentlige, vare bättre eller sämre än något imaginärt genomsnitt för genren. Speltiden känns dock sansad och det är alltid positivt.

Jag är väl inte direkt imponerad av vad som erbjuds, det är väl ett helt okej album med okej låtar och så vidare. Det finns väl ett par lite positiva inslag också men inget som direkt sticker ut och imponerar. Jag skulle vilja kalla det för ett högst ordinärt album på alla sätt. Inte dåligt men inte heller bra. Det känns ett album jag inte direkt kan imponeras av, låtmaterialet känns som något man kan hitta lite överallt och inget av det är speciellt på något sätt. Det känns helt enkelt som ett album man kan vara utan.

Kanske att det är något för den som samlar på power metal-album, kanske att den som gillar Drovers musik sedan tidigare också kan uppskatta ett album som detta. Men jag tror inte att det är ett album som kommer att göra något större avtryck, de flesta som hör det kommer att tycka att det är helt okej och få kommer nog direkt ogilla det. Så omdömet är väl att det är ett okej album som inte imponerar och som snabbt kommer att glömmas bort.

HHHHHHH