Vision Quest
s/t

Igår skrev jag om retrorock och idag blir det ännu mer retro när italienska trion Vision Quest står på tur att granskas. Ett band som tydligt inspireras av band som till exempel Magnum och Kansas, pompig melodirock/AOR med lite klassiska undertoner utlovas. Det även om både namnet och omslaget mer skriker power metal än något annat. Det är bandets självbetitlade debutalbum vi tar del av och det innefattar en ganska stor samling låtar, en ganska stor samling gästartister och jag skulle nog också vilja påstå att vi får en stor portion nostalgiska inslag.

Det handlar om klassisk rock/symfonirock med en hel del sjuttiotalskänsla. Sångaren har ovanligt mycket pondus i sin stämma men annars känns det inte direkt annorlunda mot många band som kom under sjuttiotalseran, kanske med tidigare nämnda Magnum och Kansas som tydligaste inspirationskälla och dessa band är väl också bäst som referens. Produktionen är schysst, modernare än banden från eran som inspirerar men det finns betydligt fräckare och fräsigare ljudbilder än detta att finna. Variationen är rätt okej också men det är långt, över en timme blir mycket nästan oavsett vilket band det handlar om.

Bra album, skulle nog påstå att det är snäppet vassare än The Ossuary som jag skrev om igår, dock är nostalgin av ett annat slag och Vision Quest låter betydligt mer modern. Jag saknar dock en riktigt vass hitlåt och jag saknar vision, det känns som att deras sökande inte riktigt leder fram till något revolutionerande. Visst kommer det att uppskattas av dem som uppskattar den här typen av musik, även en nostalgiker kommer att gilla vad den får höra. Det är dock svårt att frambringa någon överväldigande entusiasm infor detta album, visst är det kul, visst är det bra, men visst har jag hört det förr och gjordes det inte bättre då? Det är så man tänker.

Slutsatsen är ändå att jag tycker om Vision Quest och deras musik, det är ett schysst album som jag inte varit alltför besviken om jag köpt. Kanske hade de dock kunnat leta upp en vassare sångare och göra lite mer spännande låtar, men det är sällan man får allt det som man önskar och hur kul vore det om allt var som man trodde att man ville att det skulle vara? Det är kanske inte direkt vad omslaget utlovar men den italienska trion bjuder oss på ett fint album.

HHHHHHH