Vanha
Melancholia

Melancholia heter album nummer två för Vanha, kanske är det lite extra malankoliskt då duon halverats till ett enmannaband. Trumslagaren har lämnat men Herr Johansson bär fanan högt och har fortsatta skapa material och nu såhär i de sista dagarna av 2018 släpptes Melancholia. Det är ett album med riktigt flott skivomslag, ett album med sex låtar som alla kan tyckas vara av melankolisk karaktär sett till låttitlarna och det sägs även i pressmaterialet att det är ett album som utforskar mörker och melankoli, men också fantiserar om den eviga vilan och en tid utan oro. Om det hade kommit på vinyl hade den definitivt varit väl värd att investera i bara för det flotta omslaget.

Vi dras in i ett grått och melankoliskt landskap, ibland med ett illavarslande kraxande, ibland klarsång. Doom metal är väl säkert rätt fack att placera bandet i. Ofta med starka atmosfärer och en del riktigt snygga melodier, det är en stark produktion och jag skulle vilja säga att det stilistiskt inte är alltför olikt debuten vi skrev om för ett par år sedan. Men jämfört med denna debut är det ett steg framåt i form av produktion men också komposition och sånginsats – det är ett album med större dynamik än senast det begav sig. Det är ett album med ganska fängslande atmosfärer och trots den melankoliska karaktären och det ganska låga tempot blir det aldrig tråkigt eftersom det finns ett stort djup och det känns som att albumet har en tydlig riktning vilket gör att det aldrig står och stampar på samma position.

Det är ett riktigt bra album, den uppfriskande melankolin och de riktigt bra låtarna gör att man aldrig riktigt vill sluta lyssna. Jag ser inga direkta svagheter, det är starkt dynamiskt från själsligt mörker till hopp, från lågmält till tungt, det är vackert helt enkelt. Alla spår är bra men om jag ska välja en favorit tror jag ändå att andra spåret Storm of Grief är det som tilltalar mig allra mest men det är inte med en stor marginal. Det är helt enkelt ett album som är bra hela vägen igenom och jag tycker att det är starkt att Vanha fortsatt ta steg framåt jämfört med tidigare, också imponerande att ett enmansprojekt i denna genre faktiskt skapat något såhär bra då det oftare faller pladask när en person inom extremgenren skapar album.

Melancholia är helt klart värd att kika närmare på, det är ett riktigt vasst album med enkom riktigt vassa spår. Att det sedan också har ett riktigt snyggt skivomslag gör ju knappast saken sämre. Den som gillar dödsig och doomig metall bör definitivt inte missa detta album, och jag skulle även kunna rekommendera er som inte favoriserar dessa genrer att titta närmare på detta album eftersom det har väldigt mycket att erbjuda. Vanha fortsätter helt enkelt att leverera riktigt trevlig musik, Melancholia är en stark melankolisk höjdpunkt som man inte bör missa.

HHHHHHH