The Riven
s/t

Det är lite inne med retrorock dessa dagar och här har vi ett svenskt band inspirerat av den klassiska rockmusiken. De har omlokaliserat sig från Storbritannien till Sverige och nu kommer deras andra alster som är debutalbumet, de har en EP från 2017 i bagaget sedan tidigare. Vi får nio spår och ett hyfsat snyggt skivomslag, vi får höra en kvartett som frontas av Charlotta och säkert en hel del andra lustiga anekdoter man kan lägga in men jag uppslukades mer av att lyssna på albumet än att läsa om bandet, och det är ett ganska uppslukande album.

Klassisk och klämkäck rockmusik med mycket toner ur det förflutna samtidigt som det finns vissa fräschare inslag, lite modernare undertoner så att säga. En jämförelse med klassiska band som Grand Funk, Thin Lizzy och sådana band är inte helt främmande från verkligheten, men också med lite moderna inslag och kanske även viss personlig touch vilket alltid är positivt. Bra producerat är det också, jag gillar sångerskan – hon sjunger bra. Det är också varierat och med sansad speltid blir det aldrig för långt, dessutom är det ganska dynamiskt och har ett tillräckligt stort djup för att man ska kunna spela det om och om igen utan att tycka att det känns alltför tjatigt.

Det är ett trevligt och riktigt bra album och då främst på grund av de trevligt klämkäcka och medryckande låtarna och det börjar direkt med The Serpent som sätter tänderna i lyssnaren och sedan biter musiken sig kvar hela vägen till slutet. Och kanske är det just så att det är denna inledning som är albumets starkaste låt men det finns många vassa låtar att lyssna på, nio stycken faktiskt. Därmed borde även den mer obegåvade av läsare kunna dra slutsatsen att Halloweds recensent är positiv till detta fina album.

The Riven, båda bandet och albumet, är definitivt något att titta närmare på. Det är faktiskt något lite ovanligt, ett album som lär tilltala grottmänniskorna som alltid påstår att allt var bättre förr och dem som gillar när musik inte känns som en upprepning av samma gamla recept. Det är både klassiskt och fräscht, det är riktigt bra och det kallas The Riven – kanske ett namn att lägga på minnet.

HHHHHHH